Förslag till en punkt i länspolisens verksamhetsplan:
På de orter där behov finns och resurserna tillåter, kommer myndigheten att aktivt framhäva de påtagliga ömsesidiga fördelar som uppstår, när polis och socialtjänst har gemensam entré och arbetar i intilliggande lokaler. Resultatinriktade besök kommer att eftersträvas på tänkbara orter.
Enligt tjänstemän på vår egen länspolismyndighet, så förekommer i länet ingen samlokalisering av den art som jag efterlyser.
På andra sidan Vättern berättar man däremot med stolthet och iver om alla fördelar, som varje samlokalisering ger. Jag har talat med tjänstemän på länspolisen, närpolischefer, och socialchefer.
Tryggheten för socialtjänsten är påtaglig och polisen slipper utryckningar dit.
Unga poliser, som arbetar brottsförebyggande bland ungdomar är entusiastiska. Det gemensamma kafferummet har givit både dem och socialtjänsten viktiga kunskaper om varandra, som båda framgångsrikt kunnat utnyttja. Att de tydligt kan visa samarbetet både för en ung omhändertagen och för dennes vårdnadshavare, tror de också är betydelsefullt.
Hos länspolisen i Göteborg känner man mycket väl till svårigheten att få till stånd en samlokalisering med kommunerna och beskriver det så här.
För polisen fattas besluten av länspolismyndigheten, medan varje kommun fattar egna beslut.
Den överlägset största svårigheten ligger i attityder hos beslutsfattarna. Kan motståndet brytas någonstans, så vill så småningom allt fler kommuner delta.
Socialtjänstpersonal anser, att hjälpsökande lättare kan behålla önskad anonymitet, om receptionen på mindre orter betjänar hela kommunen och polisen.
Dagens datorer med bildtelefon kan ge allmänheten god kontakt med all personal, även om dessa finns på annan ort.
Ingemar Haglund