Rikspolischefen Stefan Strömberg anser att polisen måste bli bättre på att utreda våld i hemmet. Vi vill först klargöra att vi helt och hållet ställer oss bakom kravet att kvinno- och barnmisshandel måste stoppas.
Det är bara ett par år sedan Polisförbundets undersökning visade att 6 av 10 poliser ansåg sig sakna förutsättningar att bekämpa våld mot kvinnor. Endast var femte polis i Östergötland ansåg då, i mars 2005, att polisen har tillräckliga resurser att bekämpa kvinnovåld.
Inom polisen i dag är det inte längre tillåtet att tala om bristande resurser. Vi ska i stället tala om vad vi kan göra med de stora resurser vi har. Det kan man bli ganska trött på eftersom mycket av polisarbetet bygger på väl beprövade polisiära arbetsmetoder. Att inte bättre resultat uppnås beror i huvudsak på att resurserna brister i förhållande till arbetsuppgiftens storlek.
Visst finns det en utvecklingspotential när det gäller utbildning och arbetsmetoder. Samma undersökning visade att bara fyra av tio poliser anser sig ha tillräcklig vidareutbildning för att bekämpa våld mot kvinnor.
Vi vill ändå peka på att alla avdelningar inom polismyndigheten lider brist på personella resurser. Det är vår uppfattning och det måste lösas. Vi har enheter som är så lågt bemannade att man med regelbundenhet inte kan lämna sin arbetsplats för avbrott eller måltidsuppehåll. Vi har ett stort antal anställda som är så lojala mot arbetsuppgiften att de är på väg att slita ut sig för att inte allmänheten ska drabbas av polisens brister. Det håller inte i längden. Brister i arbetsmiljön påverkar direkt möjligheterna att prestera goda resultat.
Det är bra att rikspolischefen uttalar att kvalitet inte får vika för kvantitet. Det är många anställda som upplever att just detta är ett problem i dag. De anställda matas varje vecka med statistik över hur man ligger till i förhållande till de kvantitativa målen. Kvalitet diskuteras inte lika ofta. Det är i dag oerhört viktigt att som polis leverera pinnar till chefen. Pinnar är ett polisiärt uttryck för rapporter, ordningsbot eller förundersökningsprotokoll.
Det gäller oavsett om man är kriminal- ordnings- eller närpolis. Detta styrks också av en nyligen gjord undersökning om polisens insatser mot narkotikabrottsligheten. Undersökningen visar i det fallet att polisen låter kvantitet gå före kvalitet. Jag vill påstå att risken är överhängande att samma problematik gäller utredningsverksamheten.
Många poliser upplever det här som oerhört stressande. Att arbeta förebyggande ger inga pinnar att leverera till chefen. Färre pinnar gör ingen polischef glad.
Det som inte leder till en pinne kanske inte är värt att göra? Var i statistiken syns det om man räddar en tonåring från att hamna i kriminalitet? Ingenstans. Detta diskuteras av personalen kring fikaborden i polishusen men troligen inte så mycket bland cheferna.
Polisen måste också bli bättre på att bemöta utsatta brottsoffer, säger rikspolischefen. Det är bra, vi kan säkert bli bättre även på det. Men att bemöta brottsoffer är inte bara en fråga om kompetens hos den enskilde polisen. Även det är till stora delar en resursfråga och arbetsmiljöfråga. Att bemöta brottsoffren på ett bra sätt handlar mycket om att ta sig tid. Tid att lyssna och att stödja. Att finnas till hands. Det ger polisen ökat förtroende, men inga pinnar till chefen. Ingen bättre statistik.
Det krävs tillräckligt många poliser som har tillräckligt gott om tid vid rätt tillfälle.
Det krävs tillräckligt många poliser som har tillräckligt bra utbildning för sina arbetsuppgifter.
Det krävs tillräckligt många poliser som är välmående och trygga nog att orka vara professionella.
Det är vad vi behöver i polisen i Östergötland.
Thomas Agnevik
Måns Borgy