I slutet av året kommer regeringen att lägga fram förslag om hur framtidens försvar ska se ut. Det sker i en tid då vi tvingats uppleva hur militärt övervåld har använts av Ryssland i Georgien och hur Georgiens territoriella integritet allvarligt har kränkts. Civila har skadats och dödats.
Det som hänt bekräftar vikten av den modernisering av försvaret som regeringen och försvarsberedningen vill göra. Sverige behöver ett mer tillgängligt, flexibelt och användbart insatsförsvar, inte minst för uppgifter här och nu.
Det är slående hur snabbt den militära konflikten i Georgien eskalerade. Det var fråga om enstaka dagar. Hela krigets akuta fas gick på fem dagar. Det är uppenbart att den nya tidens hot måste mötas med snabbt tillgängliga förband. Nyttan av förband som tar månader eller något år att bli möjliga att sätta in är begränsad. Men i dag utgör insatsförbanden i Sverige bara ungefär en tredjedel av insatsorganisationen. Det innebär att Sverige kan ha cirka 10 000 man tillgängliga - inom ett år.
Övriga förband representerar 20 000 man. Det har fram tills nu inte funnits några krav på att dessa övriga förband ska kunna sättas in samtidigt som insatsförbanden. Det finns inte heller några krav på vad de ska kunna göra, utan de utgör grund för produktion av insatsförbanden. I framtiden ska alla i insatsorganisationen - inte bara dagens tredjedel - snabbt kunna göra insats för att värna Sverige eller agera internationellt.
Till detta kommer hemvärnet, som försvarsberedningen föreslår utvecklas till nationella skyddsstyrkor, med hög tillgänglighet. Detta kommer stärka värnet av Sverige.
Tillgängligheten måste öka och beredskapstider kortas.
Sverige har nyligen ansvarat för den nordiska stridsgruppen, som med tio dagars varsel skulle kunna sättas in i varje konfliktnivå i praktiken var som helst i världen. Genom detta har vi fått ny kunskap om tillgänglighet och snabbhet, som kommer till nytta i moderniseringen av försvaret.
Våra förbands användbarhet måste också öka. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt. Det är samma grundläggande uppgift som ska lösas, att värna svenska värden och intressen.
Vi ska gå ifrån dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation. Denna uppdelning kostar pengar och leder till olika kravställningar, olika anställningsförhållanden, otydliga befäls- och ansvarsförhållanden samt bristande planerbarhet.
Säkerhet i närområdet byggs gemensamt med de nordiska länderna och EU. Vi samverkar med samma länder i insatser internationellt. Kunskapen vi får i insatser internationellt stärker förmågan och kvaliteten i försvaret.
Kriget i Georgien kommer att få varaktiga politiska konsekvenser och starkt påverka bilden av Ryssland. Rysslands agerande har gått långt utöver mandatet för de fredsbevarande styrkor som landet haft i Sydossetien. Det politiska och militära syftet med insatsen har varit långtgående. Det är oacceptabelt att motivera agerandet med att gripa in för ryska medborgare i andra länder.
Förutsättningen för det tidigare storskaliga invasionshotet mot Sverige från en militär supermakt är borta. Det betyder inte att vi kan utesluta risk för militära kriser och incidenter i vårt närområde. På Östersjön kan på sikt finnas risk för intressekonflikter. I Barentsregionen gör klimatförändringarna att nya isfria transportleder öppnas och nya naturtillgångar tillgängliggörs. Rysslands patrullering och stationering av strategiska styrkor visar landets intressen. Dessa skeenden ska noga följas och värderas.
Regeringskansliet kommer under hösten i arbetet med den nya försvarspolitiska inriktningen att uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska analysen.
Sten Tolgfors