Ernst, du är orolig för vad som ska hända med Correns innehåll när tidningen fått nya ägare. Det finns alltid skäl att hålla en hög beredskap i denna fråga. Det fria ordet och den goda journalistiken får inte tas för givna. I just det här sammanhanget delar jag emellertid inte din oro. Faktum är att din berättelse ur Correns historia visar just att en liten ägare, till exempel en familj, inte är en garant för god publicistik. Som du visar är det inte ägarnas storlek utan deras klokskap som avgör.
När dagens dagstidningar skapades var skälet i allmänhet att ägaren ville delta i samhällsdebatten. Så var det såväl för Lars Johan Hierta när han startade Aftonbladet, som för Henrik Bernhard Palmaer när han gav ut sin första Corren 1838. Med tiden har det emellertid skett en bodelning. Ägarna har allt mer ägnat sig åt företaget och överlämnat det publicistiska åt redaktörer som engagerats utifrån. För Correns del är mycket riktigt Bertil Torekull ett gott exempel. Du själv är ett annat.
Ägarens roll har alltså skiftat från att driva publicistik till att skapa förutsättningar för sådan.
Nu är du orolig för vad som ska ske med publicistiken i Corren med Norrköpings Tidningar som nya ägare. Ett slutligt svar går naturligtvis aldrig att få i förväg och därför är det här ett viktigt samtal att föra. Jag anser emellertid att NT:s agerande i samband med de uppköp du berättar om bör dämpa oron.
Om ingen ingripit hade Folkbladet inte existerat idag. Oavsett presstöd hade tidningen legat i graven om inte NT tagit över år 2000. Den nya ledningen har dessutom beslutat att engagera en av socialdemokratins mest intressanta debattörer och tänkare, Widar Andersson, för att driva tidningens opinionsbildning.
I det här fallet har NT som ägare gjort just det som är kärnan i det goda ägarskapet: skapat förutsättningar för den goda publicistiken.
För att kunna bedriva opinionsbildning i papperstidningsform krävs inte bara kloka ägare och goda publicister. Det krävs pengar. Dagstidningsbranschen har under många år, i takt med sjunkande upplagor, fått allt svårare att lösa den uppgiften. Just nu döljer den falnande högkonjunkturen hjälpligt dessa problem, men det betyder inte att svårigheterna upphört. I lågkonjunktur kastas dagstidningsföretag i kris. Den strukturrationalisering som idag sker inom vår bransch (till exempel försäljningarna av Centertidningar och Dalatidningarna) är ett sätt att rusta för framtiden. Utan den rustningen urholkas förutsättningarna för den goda publicistik som både du och jag månar om.
Det är i det ljuset jag betraktar den nu genomförda affären.
OLA SIGVARDSSON