Världen är i en genomgripande omvandling. Detta innebär ett ökat konkurrenstryck i många branscher. Det är en i grunden positiv utveckling som ger bättre välfärd. Men förändringarna ställer vårt samhälle inför stora utmaningar. Vi måste fundera på nya, konkurrenskraftiga sektorer att utveckla.
Svenskt Näringsliv och TCO driver ett projekt kring Sveriges möjligheter att exportera utbildningsplatser på både grund- och forskarutbildningar. Vi är ense om att svenska universitet och högskolor borde få sälja utbildningsplatser på en internationell marknad.
År 2004 fanns 132 miljoner högskolestudenter över hela världen, varav 2,5 miljoner läste utanför sitt hemland. Tillväxten är snabb. Antalet internationella studenter i världen väntas öka till 8 miljoner år 2025.
För en del länder har högre utbildning blivit en viktig del av tjänsteexporten. Internationell handel med högre utbildningar beräknas omsätta 30 miljarder USD per år. Bara i Australien beräknas utbildningsexporten ha lett till 40 000 nya jobb.
Svenska lärosäten är aktiva i olika utbytesprogram främst inom EU, men har färre än fem promille av de internationella studenter utanför EES som väljer att förlägga en hel utbildning utanför hemlandet.
Det finns flera motiv till att rekrytera utländska studenter. De bidrar med studieavgifter och levnadskostnader. De ger arbetstillfällen i värdlandet. De stärker universitetens internationella profil och kan ge värdlandets företag tillgång till bredare kompetens.
Än viktigare är att ett deltagande på den internationella utbildningsmarknaden ger incitament för lärosätena att höja sin kvalitet och ger ett mått på hur väl de står sig i den internationella konkurrensen. En förutsättning är dock att det blir möjligt att ta betalt av internationella studenter. Sverige är i dag ett av få länder i Europa som inte har den möjligheten.
Linköpings universitet ligger i en kunskapsregion med behov av kvalificerad och kompetent arbetskraft. Företagare i Östergötland vittnar om hur svårt det är att hitta rätt kompetens och hur de i dag måste blicka ut globalt för att finna personal. Om Linköpings universitet blev en framgångsrik aktör på den internationella utbildningsmarknaden skulle det gagna både regionens företag och universitetet. Vi skulle få tillgång till fler människor med kvalificerad kunskap och samtidigt erfarenhet av Sverige som land och språk.
För att Linköping och andra svenska universitet ska ha möjlighet att sälja utbildningsplatser på en internationell marknad krävs ändrade lagar. Universitet och högskolor måste få ta ut avgifter från utländska studenter utanför EES. De bör få möjlighet att gå med vinst och bygga upp eget kapital, som kan återinvesteras i utbildning och forskning.
Vi inser svårigheterna med att tillhandahålla utbildningar med tillräcklig kvalitet för att attrahera betalande internationella studenter. Andra länders lärosäten visar dock att det är möjligt. Har Linköpings universitet vad som krävs för att bli en konkurrenskraftig aktör?
Med utbildningsexport finns möjlighet för Sverige att skapa en potentiellt lönsam exportnäring och samtidigt stimulera lärosätenas konkurrenskraft. Det är dags att öppna upp för Sverige att på allvar ta del av den internationella marknaden för högre utbildning.
Jonas Berggren
Sofie Elmström