Östsvenska Handelskammaren och Björn Eriksson har föreslagit att Norrköpings och Linköpings flygplatser skall sammanföras i ett bolag. Idén är inte ny. Genom åren har flera politiker föreslagit samma sak. För några månader sedan var det Lena Mikko, nu Lars Stjernkvist.
Det är lätt att förstå näringslivets otålighet med politikernas oförmåga att fatta rationella beslut. Förslaget är trots det dåligt. Det innebär dubbla organisationer för flygledning, räddning, flygplatsskötsel, baggagehantering, passagerarservice och alla andra uppgifter som måste till för att få en flygplats att fungera. Enstaka befattningar kan möjligen delas mellan de två delarna. En gemensam flygledning är inte trolig med tanke på den militära flygningen på Saab-fältet. En överordnad ledningsfunktion kommer att behövas. Sannolikt blir förslaget dyrare än två separata bolag. Till det kommer en bussförbindelse, som också kostar pengar.
Förlaget kommer även fortsättningsvis kosta skattebetalarna i Linköping och Norrköping tiotals miljoner per år. Idag subventioneras varje avresande passagerare från Linköping med 4 - 500 kronor av skattepengar.
Fram till 1990-talet hade Östergötland en väl fungerande internationell trafikflygplats i Kungsängen i Norrköping. Där kunde och kan landa alla storlekar av flygplan utom jumbojet. Det fanns också en väl fungerande flygbuss från Linköping.
Sedan ville politikerna i Linköping ha en egen flygplats och man satsade pengar i Saab-fältet. Flygningarna bedrevs med dispens från Luftfartsverket, eftersom fältet inte uppfyllde de civila normerna. Fortfarande kan bara medelstora flygplan landa i reguljär trafik.
Det finns bara en rimlig lösning av problemet och det är att samla all civil flygning till en plats. På kort sikt (månader) är den platsen Kungsängen. På lång sikt (år), när Norrköpingspolitikerna upptäcker att det är opraktiskt med ett stort flygfält inne i staden, bör all flygning i Östergötland samlas till Malmen. Östergötlandbehöver inte tre flygplatser. Vi talar om skattepengar.
Förutom alla skattekronor som slösas bort kommer ett fortsatt civilflyg på två flygfält sannolikt innebära att Östergötland inte har något civilflygfält i framtiden. I historieböckerna kommer Linköpingspolitikerna att framstå som de som blev det östgötska civilflygets dödgrävare.
En av dem som drev igenom satsningen på Saab-fältet var Gösta Gustavsson. Han var då anställd på Saab, men tjänstledig för politiska uppdrag. En annan var Lena Mikko. Hon belönades senare med att bli ordförande i Svenskt Flyg, som är en intresse- och lobbyförening där Saab AB är en av fem ordinarie medlemmar. Det är förståeligt att hon vill fortsätta satsningen på Saab-fältet, men varför vill Paul Lindvall? Det är inte sakskäl.
LARS-ERIK BORG, PENSIONERAD MAJOR, FLYGKAPTEN OCH KONSULT I FLYGFRÅGOR