Det finns stora förväntningar på vad samhället i form av stat, kommun och landsting ska göra för medborgarna. Men samhället i betydelsen det offentliga kommer i framtiden inte att kunna klara allt. Det har vi inte råd med. Det är inte heller önskvärt. Samhället kan aldrig reduceras till det som det offentliga utför. Vi måste som medborgare bidra med mer själva, eftersom det är vi som utgör samhället.
Staten har under alliansregeringen utvecklat kontakterna med civilsamhället, dess organisationer och föreningar och träffat en central överenskommelse med dessa på det sociala området.
I Linköping har kommunen genom en folkpartimotion beslutat att ta fram ett program för den sociala ekonomin eller civilsamhället. Arbetet har påbörjats och rådslag med organisationer och föreningar har ägt rum samt en referensgrupp har bildats.
Folkpartiet tror mycket på de insatser som föreningar och individer kan bidra med för Linköpings utveckling inom många områden. Egentligen har den sociala ekonomin alltid funnits, men det som har gjorts har inte kallats så. Ännu för 40-50 år sedan var det till exempel inte alls självklart att kommunen skulle göra så mycket som den gör i dag för människors idrottande. Föreningarna skottade upp sin bana på sjöisen eller spolade, på tidiga morgnar och sena kvällstimmar då det var minusgrader, en naturisbana på landbacken. Detta görs fortfarande, men mest på landsbygden, där civilsamhället är starkare än i staden. Men vi tror att människors engagemang är viktigt och nödvändigt även för stadsmänniskor.
Att spola upp naturisbanor är bra exempel på ett engagemang som är uppskattat och som är ett bra sätt samla föreningar och boende kring en gemensam sak. Men det har tills nyligen inte varit så lätt att få gehör för saken. En del politikerkolleger har tyckt att det låtit för gammalmodigt och smått och rent av ibland dragit på smilbandet när jag har fört saken på tal i budgetberedningar. Glädjande nog har det skett en omsvängning och fler förstår betydelsen av ett ideellt engagemang. Ishallar behövs naturligtvis också. Men en ishall kan de boende inte sköta om, däremot en naturisbana.
Det är viktigt för kommunen att arbeta med det småskaliga och med närdemokratin som utgångspunkt. Idrott och motion skall vara lätt tillgängligt för Linköpingsborna. Allaktivitetsparker finns numera i Berga och Ryd och ytterligare en är på gång i Skäggetorp. Framtiden tillhör civilsamhället. Vi måste förstå det. Det ger dessutom en möjlighet för människors delaktighet i samhället på ett helt annat sätt än om allt skall vara storskaligt.
BENGT OLSSON, KOMMUNALRÅD (FP)