Alla som vistas i Sverige har enligt lag rätt till akut vård och vård som inte kan anstå. Men det gäller inte gömda flyktingar, barn undantagna. De tvingas betala vad vården kostar, vilket för många är ett omöjligt hinder.
Gömda flyktingar saknar identitetshandlingar och har därför begränsad tillgång till sjukvård. Man har endast rätt till akut vård och får stå för kostnaden själv. Ett besök på akuten kostar kring 2 000 kronor, en förlossning cirka 20 000 och en hjärtoperation omkring 100 000 kronor eller mer. Till icke akut vård har man ingen tillgång. Ofta avkrävs papperslösa patienter kontant betalning och kan avvisas om de inte har råd.
I ett demokratiskt land som Sverige ska det vara självklart att patienter tas omhand oberoende av deras etnicitet, religion, politiska åsikter eller sexualitet. Det är en skam att människor som söker sjukvård sorteras bort för att de saknar, eller har ett olämpligt pass. Dagens lagstiftning i vårt landsting lever inte upp till FN:s konvention om mänskliga rättigheter.
Samtidigt ställs landstingets vårdpersonal inför svåra etiska dilemman. Ska en läkare/sjuksköterska - som är utbildad för att rädda liv - behöva ta på sig rollen som kreditbedömare? Denna etik regleras dessutom redan inom socialpolitiken; läkare och sjuksköterskor lyder i sin yrkesutövning under hälso- och sjukvårdslagen. I denna sägs ingenting om att vissa grupper ska exkluderas från vård.
Vid akut eller annan nödvändig vård för gömda flyktingar bör den medicinska vården och behandlingen komma i första hand och ekonomin i andra hand i enlighet med FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter.
Vi tycker att tiden är inne för att fatta beslut om en humanare policy för akut eller annan omedelbar nödvändig vård för gömda flyktingar där medicinsk vård och behandling kommer i första hand och ekonomin i andra hand.
Reza Zarenoe
Ralf Falkhede