Förslaget om att bygga ett spårbilsnät i Linköping lever fortfarande även om det just nu har det lite besvärligt i den kommunala kvarnen. Corren tar upp den i sin huvudledare den 28 juni.
Nu senast mötte projektet motstånd på teknik- och samhällsbyggnadsnämndens möte den 20 juni. Då beslutade nämnden att rekommendera kommunfullmäktige att avslå medborgarförslaget om spårbilar, som legat på nämndens bord sedan i vintras.
Det är beklagligt men inte så konstigt, om man betänker hur förändringsobenägna och bilkörande män i femtiofemårsåldern dominerar bland både tjänstemän och politiker inom nämndens ansvarsområde.
Om det dessutom är sant att 90 procent av de lokala politiska besluten sker i korridorerna och att motioner bara kan användas om ett parti vill "äga" en fråga så är det lätt att känna sig uppgiven. Trots att förslaget har så många fördelar för medborgarna i vår stad, för att inte tala om de stora ekonomiska och miljömässiga vinsterna.
Ett utbyggt spårbilsnät skulle ge medborgarna tillgång till en energisnål och miljöneutral kollektiv trafiklösning, där själva resandet sker på individens initiativ och villkor.
Du åker ensam eller i sällskap med ett fåtal personer du själv valt, som vore det en taxi. Spårbilen väljer alltid snabbaste vägen och åker direkt dit du ska, utan att stanna på några andra hållplatser. Du behöver ingen tidtabell, inget körkort. Du kan vara gammal, mycket ung, funktionshindrad eller till och med berusad. Det finns alltid en spårbil som väntar på dig.
Spårbilsnät är tekniskt fullt möjliga att bygga redan i dag, till en bråkdel av kostnaden för såväl bilvägar som spårvagnslinjer. Investeringen skulle snart betala sig genom bättre lokal miljö, kortare restider och högre livskvalitet för medborgarna. Dessutom skulle satsningen säkert väcka en positiv nyfikenhet hos företag, myndigheter och storstäder världen över.
Ännu en tid finns det möjlighet för Linköping att hinna först till framtiden men det kräver handlingskraft, mod och långsiktiga, breda uppgörelser över partigränserna.
Om det då straffar sig att följa de demokratiska spelreglerna så att vanliga medborgare såväl som partimedlemmar i realiteten hänvisas till lyckade personliga möten i rätt korridorer kommer vi att gå miste inte bara om denna utan säkert om många andra, kreativa och nyskapande idéer.
Ett antal andra städer kommer hinna före när det gäller att bygga spårbilsnät medan Linköping får nöja sig med mindre unika satsningar som höghus, drakbåtsrodd och kanske en eller annan sommarfestival. Mindre märkvärdiga idéer som är enklare att förverkliga.
Linköping har fortfarande chansen att bygga världens första fullskaliga spårbilsnät. Det enda som saknas är mod, politiskt vilja och en smula framtidstro.
Titti Knuttsson