Sofie Elmström framhäver i Corren (5/1) sin oro för finansieringen av vår välfärd. Skatt på arbete och konsumtion är hennes lösning. Ja kanske har det blivit dags att exempelvis höja momsen på vissa energikrävande lyxvaror till 50 procent?
Inget heligt kontrakt finns dock som binder finansiering av välfärd till skatt på arbete. Elmström förbiser i sin korta analys också andra grundläggande fakta. Vi står i dag inför sannolikt vår största utmaning någonsin. Vetenskapen är i dag rörande överens om att fossilbränslesamhällets påverkan, inte minst på klimatet på jorden, måste bromsas in nu för att inom några få decennier så gott som helt upphöra.
Som svar på vårt sätt att leva ser vi i dag sjunkande grundvattennivåer, sjöar som försvinner, skogar och odlingsbar jord som krymper, betesmark som blir till öken, fiskbestånd som kollapsar, isar och glaciärer som smälter, stigande hav, sinande floder, försämrade skördar och stormar som blir mer destruktiva. Innebörden av ordspråket "Naturens lag har ingen barmhärtighet, den är bara lagen" (Hopi-stammen, USA) borde vid det här laget ingen ha svårt att förstå?
Man kan också fråga sig hur stor tillgången av energiresurser är. Kommer vi kanske inom en snar framtid ha brist på olja och naturgas som i så stor grad möjliggör dagens konsumtionssamhälle?
I finansieringen av vår välfärd har vi ett ansvar för vår egen utveckling, världen utanför Sveriges gränser och framtida generationer. Således ska vi i ökande omfattning finansiera välfärden via skatter på fossil energi, exempelvis höjda skatter på konstgödsel, bekämpningsmedel och el från kolkraft och höjd kilometerskatt för lastbilar. Parallellt kan vi sänka inkomstskatter och arbetsgivaravgifter och öppna upp för arbetstillfällen för alla fantastiska svenskar som i dag står utanför arbetsmarknaden.
Eric Westerberg