För artikeln om den hotande krisen inom cancerkirurgin (3/5) har jag fått dagens ros i Corren, e-post från okända människor och spontana kommentarer från arbetskamraterna; undersköterskor, sjuksköterskor och läkare.
Alla har haft samma inställning: Bra skrivet. Äntligen någon som tar bladet från munnen. Ingen jag mött har fört fram någon negativ kritik.
Artikeln bemöttes i Corren (14/5) av fem företrädare för Hälsouniversitetets sjuksköterskeutbildning. De skriver att sjuksköterskeutbildningen efter riksdagsbeslut 1977 ska ligga på högskolenivå och bedrivas i ett nära samband mellan forskning och utbildning - och kraven förefaller stramas upp efter 1 juli i år.
De bemöter emellertid inte med en stavelse kärnan i min kritik - att studenter har ogillat utbildningen i Östergötland och i stället sökt sig till andra vårdhögskolor, som bättre motsvarat deras krav och gett dem specialistbehörighet.
I stället för att ta till sig kritik från studenterna och önskemål från landstinget - vars behov av välutbildad personal blivit allt större - lade Hälsouniversitetet ned specialistutbildningen till bland annat anestesi- och intensivvårdssjuksköterska.
På vilket sätt det bidrog till att förse Sverige och EU med välutbildade sjuksköterskor är höljt i dunkel.
Den viktigaste uppgiften för samtliga vårdutbildningar är att leverera välutbildade befattningshavare, lämpliga för lång tids tjänstgöring och utveckling inom sitt yrke.
Hälsouniversitetets profilering har uppenbarligen inte varit den enda möjliga vägen för att uppnå det målet. Tvärtom har den varit kontraproduktiv. Hälsouniversitetet har - i motsats till andra vårdhögskolor - inte levererat.
Förhoppningsvis får vi se en förbättring.
Det minskar dock inte kritiken mot dem, vars beslut slösat bort värdefulla år och resurser och bidragit till att skapa den stora brist på kvalificerad personal som är en realitet i dagens östgötska sjukvård.
Bror Gårdelöf
Anestesiöverläkare
Linköping