Inom Intresseföreningen för schizofreni och andra psykotiska tillstånd, IFS, och Handikappföreningarnas Samarbetsorgan i Linköping, HSO, känner vi inte bara oro - utan bestörtning inför det resultat av upphandlingen inom psykiatrin som tillkännagivits.
Vi är inte motståndare till, eller oförstående inför, vad offent-liga upphandlingar syftar till och hur de regleras. Det är viktigt att först slå fast detta - tillika att vi i denna framställ-ning inte riktar någon kritik mot Capio som enligt tillkännagi-vanden i pressen deltagit i och vunnit upphandlingen för öp-penvården inom vuxenpsykiatrin.
Det som inger oss förfäran är den oförståelse inför de problem som detta beslut skapar. Denna brist på insikt i hur livssitua-tionen ser ut för många, många människor som omedelbart påverkas i sitt liv. Liv, som ofta endast med mycket stora svå-righeter och små, små, marginaler, försiktigt kan lagas och hanteras.
All upphandling inom denna sektor skiljer sig markant från upphandling i gemen, och kräver mycket stor insikt. För att tala i mycket försiktiga ordalag, så är ju inte psykiatrin det område som Landstinget i Östergötland har rönt särskilt gott betyg för. En klart lysande stjärna på himlen, en verksamhet som verkligen gjort skillnad, har varit Redakliniken och Tho-mas Eriksson. Det vore anständigt om prestigen fick lämna plats för detta konstaterande även från landstingsledningens sida.
Christian Gustavsson försvarar beslutet och hävdar att valfri-heten ökar. Detta är trams. Valfriheten ökar om vi erbjuds al-ternativ - inte att man byter ut en utförare mot en annan.
Om det står fem eller femtio burkar på hyllan i skafferiet ökar väl inte valfriheten, om alla är av samma sort? Den enda som gynnas av detta är grossisten.
Landstingets upphandlare Hannes Olsson gömmer sig bakom EG-direktiv - detta är ju inte sant. Även ett dyrare anbud kan antas enligt direktiven och lagen om offentlig upphandling, om det dyrare anbudet tillgodoser och uppfyller andra viktiga funktioner och värderande kriterier för beställaren.
Det belopp som angivits som differens i anbuden är ju "pea-nuts", när en utvärdering av konsekvenserna av beslutet ska beaktas. Den analysen tycks inte ha utförts korrekt. Misstag kan uppstå, fel kan göras, och då också rättas till, men att inte korrigera begångna misstag är inte till sin natur ett misstag - det är dumhet!
Landstinget har valt att slå sönder en väl fungerande verksam-het, beslutet ödelägger ju med all sannolikhet även det avtal som skulle gälla för Åtvidaberg och Kinda. Om vi bortser från att Redaklinikens verksamhetsförutsättningar på detta vis sa-boteras, så kvarstår sveket mot många sköra människor som riskerar att falla djupt ner i avgrunden igen. År av tålamod, uppoffring och smärta, för att hitta ett fungerande liv och livs-glädje äventyras. Har det överhuvudtaget gjorts en konse-kvensanalys i detta upphandlingsförfarande? Ansvaret vilar på landstinget om inte beslutet omprövas. Gör om!
MARIA DAHLBÄCK, ORDF. IFS-LINKÖPING
BÖRJE PETTERSSON, , ORDF. HSO-LINKÖPING