Hästsport nedprioriterat i Ullstämma

Hästarna behövs som betesdjur i kulturlandskapet i Ullstämma, skriver miljöpartisten Olof Enghag.

Linköping2007-04-24 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Miljöpartiet tar avstånd från Teknik- och samhällsbyggnadsnämndens beslut om 50 meters skyddsavstånd mellan hästhållning (ridanläggningar och beteshagar) och planerad bostadsbebyggelse i detaljplanen för Ullstämma 5:1. Med erfarenhet av hur länsstyrelsen normalt resonerar och av rekommendationer från Boverket, Socialstyrelsen och Naturvårdsverket med utgångspunkt från Plan- och bygglagen och Miljöbalken så är det snarare 200-500 meters skyddsavstånd som gäller. I fall där kommuner använt sig av kortare skyddsavstånd håller det mycket sällan vid överprövning.

Dessutom anser vi i miljöpartiet att det är en märklig argumentation kommunen för i beslutsunderlaget för detaljplanen:

Skulle det bli problem med lukt eller allergier i framtiden från hästhållningen så äger kommunen marken och har skrivit så korta arrendetider med hästhållarna (ner till 3 månader) att problemet underförstått löses genom att hästverksamheten avhyses. Dels talar detta för att man från kommunens sida vet att skyddsavstånden inte håller i överprövning, dels bidrar en avhysning av verksamheten till två allvarliga konsekvenser.

Ur ett genusperspektiv förstör man för en idrott där 85 procent av deltagarna är tjejer/kvinnor. Med arrendekontrakt på så korta arrendetider är det omöjligt att bedriva en långsiktig verksamhet när det exempelvis finns investeringsbehov i större ridbanor och renovering.

De spillror av det kulturbärande eklandskapet som finns kvar i området kommer att tyna bort om det inte finns hästar som betesdjur. Utan hästar blir utarmning av flora och fauna följden.

Miljöpartiet förespråkar därför miljönämndens förslag till beslut, det vill säga att använda sig av skyddsavståndet 200 meter och skriva in ridanläggningarna i detaljplanen så att hästverksamheten skyddas för framtiden på ett ansvarstagande sätt.

Olof Enghag

Läs mer om