Nyligen presenterade regeringen den största enskilda satsningen på forskning i svensk historia. Behovet av nya resurser är stort då Sverige har halkat efter som forskningsnation. Regeringen gör helt rätt i att satsa på utbildning, forskning och infrastruktur när vi nu träder in i en lågkonjunktur.
Sverige står inför flera stora utmaningar framöver där klimatförändringarna och de allt högre oljepriserna är mest uppenbara. Sådana utmaningar kan Sverige möta bättre med ökat tillslag till forskning och innovationer. Det har ett stort egenvärde, men det kommer även att stärka Sveriges tillväxtmöjligheter som i sin tur kan förbättra vår välfärd.
Globaliseringen har gjort världen allt mindre och det ställer allt högre krav på den svenska konkurrenskraften. För ett litet land som vårt krävs att vi har ett stort kunskapsinnehåll i våra exportprodukter, då är forskning och utveckling centralt. De stora utmaningar som väntar med ett förändrat klimat, ökad vattenbrist, energikriser och fattigdom kan alla förbättras och förhoppningsvis lösas med hjälp av ny kunskap och teknik.
Under den kommande fyraårsperioden blir resurstillskottet närmare 15 miljarder kronor och det statliga stödet kommer att nå en permanent förstärkning om 5 miljarder kronor. Bara tillskottet under nästa år är större än hela den förstärkning som den senaste socialdemokratiska forskningspropositionen innebar. Omfattningen av den aktuella satsningen är större än summan av alla propositioner under perioden 1994-2006, det säger något om den nya regeringens satsningar och om behovet som finns inom forskningen i Sverige. Ökningarna är i internationell jämförelse bland de största i världen.
Det är också glädjande att en stor del av resurserna går som direkta anslag till våra universitet och högskolor. Nu får vi ett slut på långa och resurskrävande ansökningsprocesser. Forskare ska forska, inte vara byråkrater.
Det är också bra att regeringen satsar strategiskt inom teknik, klimat och medicin. Inom dessa områden är Sverige redan världsledande, det är bra att vi stärker den rollen och fortsätta att aktivt stödja dessa forskare att bli än bättre och nå nya resultat som inte bara gynnar Sverige utan hela världen och mänskligheten. Nu behövs fortsatta reformer. Antalet studenter ska inte styra vart pengarna går, det är kompetens och kvalité som ska göra det. Med rankinglistor över högskolesäten kommer konkurrensen att stärkas samtidigt som studenternas kontroll och inflytande över utbildningen ökar. Antalet högskolor och universitet behöver också minska, om vi ska lyckas med satsningarna på spetskunskap.
Liberala studenter hoppas på fortsatta satsningar och prioriteringar i den kommande propositionen från Lars Leijonborg, men vi ska inte sticka under stol med att vi just nu är väldigt stolta över regeringens ambitioner och satsningar.
Pär Gustafsson