En stad förändras och skyskrapor är en del av vår tid. Vi har inga invändningar mot höga hus, man får inte vara fördomsfull. Så uttrycker sig Hans Henrik Brummer (SvD 11/1/08), ordförande för Skönhetsrådet i Stockholm. Hans inställning är full av ödmjukhet och visar på en respekt för sin samtid.
De fem arkitekterna som i Corren (28/1) motsätter sig höghusen i Berga och Ekkällan borde dra lärdom av Brummer. En stad är en bärare av historia och präglas av århundraden, generationer har satt sin prägel. Därför ska all stadsplanering ske med stor respekt. Men en stad är inte ett museum utan en levande plats där även dagens generationer måste få sätta sin prägel.
Detta är nu vad som sker. Projekten i Berga och Ekkällan är noggrant utredda och allmänheten har varit inbjuden till samråd. Hundratals tog sig tid att lyssna och delade med sig av sina egna funderingar. När vi sammanställde materialet för Berga var det en enda sakägare som lämnat in en synpunkt. Det gällde en trafiklösning, som vi nu åtgärdat. Bägge planerna är nu antagna utan att ha överklagats.
Detta är unikt för Linköping. Över 50 procent av byggplanerna överklagas annars. Särskilt då det handlar om förtätning i stadsmiljö. Trots att bägge planer avsåg förtätning och dessutom innehöll höga hus var det ingen som överklagade. Förmodligen på grund av den omfattande diskussionen och en öppenhet mot att bygga på höjden.
Att de fem arkitekterna beskriver politiker som intresserade, men inkompetenta må så vara. Men att de prisar sin egen förmåga att förstå och tolka samtiden utan självkritik är att ta i. Deras förslag att förlägga makten över stadsplaneringen enbart hos ett fåtal sakkunniga är ett återkommande uttryck för kulturell konservatism.
Det är viktigt att alla får komma till tals i frågor som rör stadsbyggande - inte bara de mest högljudda.
Muharrem Demirok (c)