En genomgång av aktuella platsannonser för Linköping visar att arbetsmarknadens krav på kunskap och kompetens ökar.
En arbetsgivare som ska anställa en servitör/servitris ställer bland annat följande krav: "Minst tre års arbete inom branschen. Du ska kunna flytande engelska. Kunskaper i tyska är meriterande." En annan arbetsgivare som söker en undersköterska skriver: "Du har en positiv inställning och ser som ditt självklara ansvar att bidra till ett positivt arbetsklimat.
Du har även goda kunskaper i svenska språket i tal och skrift."
Ett arbetsliv i utveckling ställer höga krav på vårt utbildningssystem. Grundläggande kunskaper i till exempel svenska, engelska och matematik är en förutsättning för att klara sig i samhället, för högre utbildning och i arbetslivet. Därför har dessa ämnen omfattat både de studie- och yrkesförberedande programmen i den svenska gymnasieskolan. Både lokala och centrala arbetsgivare- och arbetstagarföreträdare har betonat det kloka i den modellen.
Nu vill högeralliansen med skolminister Jan Björklund i spetsen radikalt sänka kunskapskraven i den svenska gymnasieskolan.
Kraven på kunskaper i de centrala kärnämnena ska tas bort. Den positiva utveckling som har pågått under de senaste åren i form av ett utökat samarbete mellan lärare i yrkesämnen och kärnämnen, mer av samverkan mellan skola och arbetsliv och försök med lärlingsutbildningar kommer att stanna upp.
Det sistnämnda är extra allvarligt. Med en socialdemokratisk politik hade eleverna i Linköping och i övriga landet kunnat välja en lärlingsutbildning - med samma kunskapskrav som en yrkesutbildning - redan till hösten. Nu är det högst oklart om en lärlingsutbildning kommer till stånd över huvud taget. Genom att dela in gymnasieeleverna i ett A- och ett B-lag sänks kunskapskraven och återvändsgränder skapas i utbildningssystemet.
En alltmer kunskapsintensiv arbetsmarknad ställer också krav på verktyg för ett livslångt lärande. I det tysta monterar högeralliansen ner vuxenutbildningen. I ett slag försvann en tredjedel av det statliga anslaget, vilket motsvarar cirka 13 000 komvuxplatser. Därtill kommer mer än en halvering av arbetsmarknadsutbildningarna, slopat rekryteringsbidrag, skrotad kompetensstege och försvunna utbildningsvikariat.
Sammantaget tecknas ett mycket bekymmersamt läge. Dels för alla vuxna som vill lära om och lära nytt, dels för möjligheten att konkurrera med andra länder. Därtill äventyras kvaliteten i till exempel äldreomsorgen.
I Linköping blundar också den borgerliga regeringen för att olika barn har olika behov, eftersom de tar bort extra resurser som kommit skolor som har tuffast förutsättningar till del. En modern skolpolitik tar hänsyn till att kunskapskraven ökar och att elevernas behov varierar. Den borgerliga ledningen i Sverige och i Linköping sänker kunskapskraven och ökar klyftorna.
Vilket samhälle och vilka jobb ser borgerligheten framför sig? Var ska de stora behoven av kompetent arbetskraft hämtas? Hur ska vi kunna få tillräckligt med kompetent personal i framtidens äldreomsorg och skola?
På de frågorna har högeralliansen inga svar.
Ibrahim Baylan
Kent Waltersson