Replik på Elin Rosenbergs debattartikel "Bättre samverkan högskola - arbetsliv" (Corren 13 mars).
Elin Rosenberg missar målet och skjuter med tomma hylsor. Till att börja med är en klar majoritet av de svenska högskolorna statliga myndigheter. Detta faktum gör att bryggan mellan den högre utbildningen och det fria företagandet inte varit helt enkelt och välkomstgraden för samverkan har därtill från båda sidor varit låg. Den högskoleinflation som SFS varit flitig påhejare till har inneburit en rad försämringar för de statliga högskolornas trovärdighet.
Högskolornas nimbus är på marknaden i flera avseenden illa åtgången av diverse storskaliga utbildningsexperiment som för de enskilda individerna blivit dyrköpta upplevelser. SFS rapport har helt missat detta faktum, men det kanske kan bero på att de själva är del i problemet.
Hur kan då samverkan förbättras i verkligheten:
1. Fler fria lärosäten och ett finalt stopp för statlig högskoleexponering. Istället för öronmärkta skattepengar måste högskolorna i större omfattning finna andra vägar till samarbete.
2. Sluta upp att "akademisera" Sverige och gör utbildningstiden mer flexibel och individuell. Låt arbetsmarknadens löneutveckling bättre spegla behovet av akademiker. Många utbildningar som idag finns på högskolan skulle kunna förkortas och överföras direkt till en kommande yrkeshögskola.
3. Mer verklighetsförankring inom den statliga utbildningssektorn, där tillgång och efterfrågan i första hand sätts av marknaden, inte av utopiska åtgärdsplaner.
Det är också hög tid att överlåta flera lärosäten till fria aktörer och låta statens grepp över dessa finalt upphöra.
Henrik Johansson
Ola Grimsholm