"Landstinget i Östergötland kommer med största sannolikhet att tvingas säga upp personal", skriver Corren.
Analysen grundar sig på att ekonomin blöder samtidigt som de strejkande sjuksköterskorna vill ha rejäla lönelyft.
Men om landstingets ekonomi blöder, är det inte på grund av för höga lönekostnader. Det är allmänt känt att östgötarna får mycket vård för pengarna och att löneläget här är bland de lägsta i alla landsting i Sverige.
Landstinget som arbetsgivare brottas redan med svårigheter att rekrytera yrkesgrupper som specialistsjuksköterskor och läkare, mycket på grund av för dålig löneutveckling.
Såväl den gamla politiska majoriteten liksom alliansen gick till val med argumenten att ekonomin var sanerad, att nu skulle vården skörda frukten av tidigare uppoffringar. Men vad är det som har hänt?
Behovet av vård ökar kontinuerligt. En åldrande befolkning och en kunskapsutveckling som gör att vi klarar av fler svåra sjukdomstillstånd förklarar det höga kostnadsläget. Om inte ekonomin förmår växa i takt med behoven uppstår ett underskott - vi konsumerar mer vård än vad vi klarar av att finansiera. Vem ska belastas för det?
Finansieringsfrågan är en angelägenhet för hela samhället. Ytterst är det politikerna som måste ange villkoren för hur mycket sjukvård vi har råd att producera, hur mycket skatt som anses nödvändigt för att upprätthålla en viss nivå.
Politikerna måste tala om för väljarna vilken vård vi inte har råd med. Det kan aldrig vara politiskt korrekt att delvis finansiera vården med underbetalda sjuksköterskor. Vi kanske utmanas att bilda en sjuksköterskelista till nästa val.
Privata vårdgivare finansieras också med skattemedel. De åtnjuter tydligare villkor. De disponerar en viss mängd pengar för att genomföra en förutbestämd mängd jobb. Vi andra förväntas kunna trolla med bristande resurser för att kunna möta en stigande efterfrågan. Varför finns dessa skillnader?
Corren menar att landstinget kommer att tvingas avskeda personal. Även om man skulle avskeda alla i dag strejkande systrar skulle det inte räcka till för att sanera dagens underskott. Prata om samhällsfarliga tankar. Om vi inte förmår en överenskommelse som kan bringa stabilitet för våra livsviktiga yrkesgrupper kommer vi med största sannolikhet att få uppleva fler strejker framöver.
Vi anser i motsats till Corren att en mindre skattehöjning inte bara är en möjlighet, det är en nödvändighet för att lösa de mest akuta problemen och förbereda befolkningen på att ökningstakten av vårdkonsumtionen kräver nytänkande beträffande finansiering.
Vårt råd till Marie Morell är: Höj skatten och betala vad vi kostar så att vi kan fortsätta upprätthålla en hög vårdkvalitet. Bädda för att ungdomar väljer vårdyrken. Vårdutbildningen ska vara en lönsam investering.
Manuel Cano
Maud Bergström
Kristin Hulth
Sara Elehed
Helen Kindahl Tillberg