Vi följer debatten i Linköpings kommunstyrelse där representanter för Centern och Folkpartiet motsätter sig Veolia Transports ansökan om att få utrusta fler bussar med kameror. Som argument anför man den kränkning som det skulle innebära för resenärerna. Vår erfarenhet är att de flesta resenärerna inte upplever situationen på det sättet. De har en stor lojalitet med förarpersonalen och deras arbetsmiljö och accepterar mycket väl kameror i bussarna. Tro oss, som finns ute bland resenärerna, de skulle absolut säga om de inte hade den uppfattningen och kände sig det minsta kränkta.
Kameraövervakning är egentligen inte ett bra uttryck då systemet endast dokumenterar vad som redan har hänt i bussen. Först då man misstänker en brottslig handling eller på uppmaning av polisen tar man ut bilderna och tittar på dem. Det sköts, under sekretess, av speciell personal och vid våldsbrott lämnas materialet vidare till polisen. Vid ett flertal tillfällen har bildmaterial kunnat användas i polisens arbete för att klara upp brott och de har även använt filmerna i TV-programmen Efterlyst och Blåljus.
Fram till 2006 inträffade ett antal rån på bussar och spårvagnar i Östergötland. Av den orsaken träffades en överenskommelse mellan Kommunal, Arbetsmiljöverket, Östgötatrafiken och Veolia Transport. Den innebär bland annat installation av övervakningskameror och slopad kontanthantering. Åtgärderna har lett till mindre våld och har ökat tryggheten för både förare och resenärer.
Känslan då man blivit misshandlad eller hotad på sin arbetsplats måste kännas som höjden av kränkning. Kan vi genom att montera kameror i bussar och spårvagnar minska riskerna för detta så är det vår medmänskliga skyldighet som arbetsgivare, kollegor och politiker att möjliggöra det.
Roger Lundman
Mats Eriksson