Curt Karlsson skriver att Linköpings universitet (Liu) "försökertillsammans med andra universitet använda sitt inflytande för en ordnadlösning" för doktoranderna.
Det är ett välkommet besked. Curt Karlsson har i egenskap avordförande i Arbetsgivarverkets universitets- och högskoledelegationett stort inflytande över att frågan får en god lösning.
Curt Karlsson hävdar i sitt svar till mig att Linköpings universitet(Liu) inte har något val: trygghetsavtalet "måste" tolkas på det sättsom Liu gör. Den AD-dom Curt Karlsson åberopar handlar dock inte allsom doktorander. Såväl före som efter denna dom har den partsgrupp somförvaltar trygghetsavtalet uttalat att doktorander kan anmälas tillTrygghetsstiftelsen. Bland andra Chalmers, SLU samt universiteten iLund och Stockholm erbjuder sina doktorander stöd frånTrygghetsstiftelsen. Cirka 40 procent av landets doktorander arbetar påsådana lärosäten.
Det är därför inte korrekt att trygghetsavtalet "måste" tolkasoch tillämpas som LiU gör. Vi diskuterar inte tolkningen av en lag. Istället gäller det tillämpningen av ett kollektivavtal. Då har inte denena parten monopol på svaret. I det nu aktuella fallet råder ingatvivel: det är inte frågan om ett "måste", utan om ett val för LiUmellan två alternativ.
Curt Karlsson bekräftar att det finns en överenskommelse mellanpersonalcheferna vid vissa universitet och högskolor om att utestängaarbetslösa doktorer från Trygghetsstiftelsen. Varför skulle en sådanuppgörelse behövas om personalcheferna har rätt i en entydig juridiskmening? Överenskommelsen tyder tvärtom på att vissa personalchefer harvelat använda sitt inflytande för att tvinga igenom en viss lösning.
Curt Karlsson för ett klokt resonemang om bakgrunden tillarbetslösheten bland de forskarutbildade. Men varför säger inte han ettord om varför Liu:s beslut att motsätta sig en anmälan av doktorandernatill Trygghetsstiftelsen är så bra? Arbetslösheten är ett stortbekymmer för hela det svenska samhället, inklusive universiteten. Bordeinte lärosätena göra en insats för arbetslösa forskare om de kan det? Idet nu aktuella fallet skulle åtgärden inte kosta dem en krona extra. Istället enas personalcheferna om att blunda för arbetslösheten.
Curt Karlsson menar att min första artikel var kränkande förpersonalcheferna. Om det är kränkande att i offentlighetens ljus lyftafram vad personalcheferna har gått samman om, ja då har jag kränkt dem.Men den domen överlåter jag åt läsarna att fälla.
Kanske finns det ändå hopp för Sveriges arbetslösa forskare. CurtKarlsson uppmanar mig och SULF att stödja arbetsgivarsidans försök attge doktoranderna en bättre avtalsposition. Det har vi gjort genom atttill Arbetsgivarverket lämna ett yrkande om förtydligande itrygghetsavtalet. Så nu finns chansen till en positiv utveckling!