Det har hänt förut att de direktsända debatterna mellan de amerikanska presidentkandidaterna i ett slag ändrat väljarnas sympatier.
I 1980 års valstrid låg Ronald Reagan under med åtta procentenheter mot den sittande presidenten Jimmy Carter före den första tv-debatten som Reagan vann överlägset -- knappast i sak eftersom kunskaper i sakfrågor inte precis var hans styrka, men genom att han fick in ett par fullträffar. Den ena handlade om ekonomin: tycker ni att ni har fått det bättre under de senaste fyra åren, frågade han tittarna. Det tyckte de inte. Den andra var en ren stilpoäng. "Here you go again", sade han till Carter och skakade på huvudet åt dennes faktaspäckade tirader. "Samma gamla visa."
Men Carter hade själv vunnit en tv-debatt fyra år tidigare då president Gerald Ford gjorde det förbluffande uttalandet att Polen inte styrdes av Sovjetunionen.
Men mot Reagan hade han inte en chans. Och det hade inte heller Walter Mondale som ställde upp mot presidenten 1984 och försökte göra en poäng av hans höga ålder. Reagans replik var obetalbar: "Jag tänker inte dra fördel av min motståndares ungdom och ringa erfarenhet."
Bush är känd för sina fyrkantiga formuleringar. Men han är enkel och tydlig i sitt budskap. Det kan räcka för att ge honom övertag.
Kerry sägs vara en skicklig debattör, särskilt när han känner sig trängd. Annars har han en olycklig vana att vara alltför mångordig och rentav otydlig. Inför nattens debatt som handlade om utrikespolitiken och därmed i första hand om Irak och kampen mot terrorismen lär han dock ha fått entydiga besked från alla sina rådgivare att gå på offensiven och inte försöka sig på något politiskt finlir.
Bägge sidor har varit oroliga för den här debatten och det har lett till att man kommit överens om 32 sidors skrivna regler för debatten. Debattörerna får inte ställa direkta frågor till varandra. Arrangörerna garanterar behaglig temperatur -- ingen vill riskera att stå och svettas inför tv-tittarna. Och det är förbjudet för tv-bolagen att ta bilder av motståndaren medan någon av de två talar.
Reglerna garanterar nog att det blev en rätt tråkig tillställning. Men 6 av 10 amerikaner väntas titta mot bara 4 av 10 i förra valrörelsens debatt mellan Bush och Al Gore.
Det blir två debatter till, bägge om inrikespolitik. Men intrycken från i natt är säkert de viktigaste.
Folkmordet får fortsätta
nMinst 50 000 människor har mördats i provinsen Darfur i Sudan.
nMinst 1 miljon har fördrivits från sina hem.
nMånga tusen kvinnor har blivit våldtagna och ibland brännmärkta.
nGärningsmännen, den arabiska milisgruppen Janjawiid, har stöd av landets regering.
nDödandet fortsätter. Det har nu pågått - med olika grader av intensitet - i över ett år.
Ovanstående uppgifter ifrågasätts idag inte av någon - utom Sudans regering. USA:s utrikesminister Colin Powell som besökt området två gånger anser att folkmord (genocide) pågår.
Och vad gör FN?
Svar: ingenting. Jo, man organiserar humanitär hjälp till flyktingar. Och debatterar om man inte möjligen, kanske, någon gång, skall försöka, i varje fall lite grand, att utöva påtryckningar på regeringen i Khartoum. Parallellen med folkmordet i Rwanda 1994 är slående. Likaså FN:s passivitet.
Tony Blair vann igen
Nästa år får de brittiska väljarna chansen att säga ja eller nej till en ny valperiod med Tony Blair i ledningen. Skulle man döma efter den högljudda kritiken mot Storbritanniens roll i Irakkriget särskilt inom Blairs eget parti skulle han vara chanslös. Men det mesta tyder på att han vinner en ny seger och därmed sätter ett nytt rekord -- ingen brittisk premiärminister i modern tid har vunnit tre val i rad.
Inför veckans partikongress för labourpartiet hade krigsmotståndarna laddat upp -- men den mest synliga demonstrationen utanför kongresslokalen i Brighton var av upprörda rävjägare som protesterade mot den häromveckan antagna lagen som förbjuder rävjakt till häst efter hundar.
Blair höll som vanligt ett lysande tal där han medgav att de uppgifter om massförstörelsevapen som motiverade kriget visat sig vara felaktiga -- men i samma andetag vägrade han att be om ursäkt för att Saddam Hussein blivit avsatt. Och naturligtvis gav sig kongressdeltagarna på nåd och onåd inför en talare vars motstycke inte finns någonstans i världen.
Siffror om krisen i Irak
Hur allvarlig är krisen i Irak?
Enligt chefen för den provisoriska regeringen, Iyyad Allawi, råder lugn i 14 av landets 18 provinser.
Inte alls, säger en utredning gjord av en privat amerikansk firma specialiserad på säkerhetsfrågor. I Kurdistan i norr är läget lugnt, men ingen annanstans. Under de senaste dagarna förekom 2 368 attacker mot irakisk polis och militär - plus amerikanska förband. 1 000 av attackerna genomfördes i Bagdad där 30 granater exploderade, alltså tio per dag. I hela landet förekommer i snitt 80 sammanstötningar per dag, bilbomber, självmordsbombare och kidnappningar förekommer dagligen. Inför skolstarten konstaterade man att 250 universitetslärare blivit mördade.
Näringslivet fungerar hyfsat, konstaterar rapportörerna, men oljeindustrin utsätts för ständiga sabotage och kan därför inte komma upp i normal produktion. Allting tyder på att "rebellerna" försöker öka trycket för att 1) skada George W Bushs chanser till omval och 2) omöjliggöra de allmänna val i Irak som utlysts till januari 2005.
25
så många procent av bilisterna i San Francisco saknar körkort. Nästan alla är illegala invandrare.
547 000 000 000
så många dollar (547 miljarder, 3,9 biljoner kr) kostar USA:s försvar per år. En ökning med 50 procent sen 2001.
730 000 000 000
så många kronor är staten Argentina skyldig privata banker. Man vägrar betala.
I natt kan det amerikanska presidentvalet ha avgjorts. President George W Bush mötte då sin utmanare John Kerry i en tv-debatt som sändes från Miami. Det var Kerrys kanske sista chans att vända valvinden.