I Är Àr det 100 Är sedan de svenska röstrÀttskvinnorna genomförde en enorm namninsamling till förmÄn för kvinnors röstrÀtt. Listor lÄg utlagda i affÀrer, i tidningar uppmanades mÀnniskor att skriva pÄ. Dryga 140 000 namnunderskrifter samlades in. Men beslutet lÀt vÀnta pÄ sig. Inte förrÀn femton Är senare, 1921, infördes röstrÀtt och valbarhet för kvinnor i Sverige.
I dag tycker vi att det Àr en sjÀlvklarhet att alla svenska medborgare ska ha röstrÀtt. SjÀlva demokratins tanke vilar pÄ denna princip. Var och en ska kunna vÀlja sina egna representanter och pÄ sÄ sÀtt vara med och pÄverka de lagar man sjÀlv mÄste följa.
Argumentet att kön inte spelar nÄgon roll ploppar allt jÀmt upp i debatten. Vi har Äsiktsrepresentativitet, brukar det heta. VÄra representanter Àr inte valda pÄ grund av kön utan för sina Äsikters skull. Ett tydligt exempel Àr de mÄnga mansdominerade partier som anser att de Àr fullt kapabla att bedriva jÀmstÀlldhetspolitik utan att kvinnor ges halva makten i deras parti.
LÄt oss se till historien Àn en gÄng. För exakt trettio Är sedan samlade sig kvinnor för att stoppa de förslag som 1976 Ärs sexualbrottsutredning lade fram. Utredningen, som gjordes av sex mÀn och en kvinna, presenterade ett förslag som innebar att man skulle reservera brottet vÄldtÀkt för de riktigt grova fallen. I övrigt skulle man mildra lagstiftningen och Àven göra det möjligt att ta offrets agerande, klÀdsel och tidigare relation till mannen i beaktande vid en eventuell dom. Det stora problemet var samhÀllets fördömande av dessa handlingar, inte handlingarna i sig, hÀvdade utredningen.
Vi Àr mÄnga som Àr glada för att kvinnorna stoppade detta förslag. Och kön spelade sannerligen en stor roll i denna frÄga. Alla kvinnor kunde enas mot detta förslag. Kvinnor inom partivÀsendet frÄn höger till vÀnster, Husmodersförbundet Hem och SamhÀlle, Fredrika Bremerförbundet och Svenska Kvinnors VÀnsterförbund lierade sig med "den nya kvinnorörelsen" i form av bland andra Grupp 8, Arbetets kvinnor och Lesbisk Front.
Sverige brukar i dag framhÄllas som ett av vÀrldens mest jÀmstÀllda lÀnder och i kvinnorepresentation pÄ nationell nivÄ Àr det bara Rwanda som slÄr oss.
Trots det lever könsorÀttvisorna kvar. Kvinnors lön Àr Är 2003 endast 68 procent av mÀnnens, enligt Regeringskansliets sÀrtryck till budgetpropositionen 2006. Enligt SCB:s tidsanvÀndningsstudier arbetar kvinnor och mÀn lika mÄnga timmar varje vecka. Men mÀn fÄr betalt för fler av sina arbetade timmar medan kvinnor utför lejonparten av det obetalda arbetet i hemmen. Kvinnor utsÀtts Àn i dag för mÀns vÄld. MÀn hÀrskar över företagen och pengarna. Trots detta Àr det i dag mÄnga etablerade riksdagspartier som inte tycker att det behövs ett feministiskt parti i riksdagen, som tycker att de Àr ganska bra pÄ feminism och att vi i hÀr i Sverige i alla fall Àr mer jÀmstÀllda Àn -- ja de flesta andra lÀnder.
Ett vanligt argument Àr att den feministiska rörelsen mÄr bÀst av att agera pÄtryckargrupp utanför parlamentet. Vi vill inte lÀmna den offentliga makten i hÀnderna pÄ partier som tycker att feministiska politiska initiativ gör sig bÀst utanför deras arena. Vi vill vara den feministiska vÀgen in i parlamentet.
I dagarna startar Feministiskt initiativs stora namninsamling för att vi ska kunna registrera oss som parti och stÀlla upp i riksdagsvalet. Vi gör det dÀrför att vi, precis som röstrÀtts-kvinnorna, vet att kön spelar roll. Feministiskt initiativ vill vÀljas in i Riksdagen och fÄ mandat för att vara en feministisk röst i den svenska demokratin.
Vi vill inte lÀmna den offentliga makten i hÀnderna pÄ partier som tycker att feministiska politiska initiativ gör sig bÀst utanför deras arena. Vi vill vara den feministiska vÀgen in i parlamentet, skriver tre talespersoner för Feministiskt Initiativ, som nu startat en namninsamling för att kunna registreras som parti i riksdagen.