Våldtäkt är en av de värsta kränkningar en människa kan utsättas för. Den individ som blivit utsatt för en våldtäkt riskerar att bära med sig livslånga ärr både fysiskt och psykiskt.
I dagens straffskala ingår inte kemisk kastrering som straffpåföljd inom rättsmedicinen. I den mån kemisk kastrering förekommer sker det på frivillig grund som del av behandlingen inom kriminalvården och inte som ett tillägg till straffpåföljden i sig.
Begreppet kemisk kastrering innebär att testosteronhalten hos den som behandlas sänks genom olika läkemedelspreparat. Syftet är att minska könsdriften för att därmed minska risken för återfall i sexualbrottslighet.
Runtom i världen förekommer kemisk kastrering i olika former. Ibland rör det sig om en frivillig behandlingsmetod som ett komplement till straff för sexualbrott. I andra fall rör det sig en tvångsmetod för att minimera återfallsrisken. Vissa delstater i till exempel USA tillämpar kemisk kastrering bland majoriteten av dömda sexualförbrytare.
Som annan medicinsk hormonbehandling, oavsett om den sker under tvång eller ej, krävs givetvis noggrann kontroll tillsammans med uppföljning av resultaten. När behandlingen sker på frivillig basis är kontroll, uppföljning och resultat svårare att ha samma tilltro till eftersom den behandlade personen kan manipulera effekterna av behandlingen på olika sätt. Det problemet är betydligt mindre då den behandlingen sker under tvång.
Vi anser att det är angeläget att antalet våldtäkter i samhället minskar. Det är därför centralt att alla former av insatser av irreversibel karaktär värderas, prövas och utvärderas. Det får inte vara så att åtgärder som kan leda till ett minskat antal våldtäkter undviks, exempelvis av rättsmedicinsk tradition.
Det finns i huvudsak två förklaringsmodeller som försöker att förklara motivet bakom en våldtäkt. Den ena modellen ser våldtäkten som en sexuell handling, den andra menar att våldtäkt är en makthandling. Oavsett förklaringsmodell är det angeläget att granska de straff och den behandling som ges i dag.
Vi menar att Sverige bör införa möjligheten till kemisk kastrering som rättsverkan för våldtäktsdömda personer. Framför allt menar vi att kemisk kastrering under tvång ska vara möjlig att tillämpa i de fall det framkommit att våldtäkten skett utifrån sexuella motiv, motiv som antingen framkommit innan straffpåföljden fastställts eller under terapi efter det att påföljden fastställts. På så sätt kan vi minska antalet framtida våldtäktsoffer. Det ligger i allas vårt intresse.
Margareta Cederfelt
Lars-Arne Staxäng