Bror Gårdelöf skriver i sitt svar till mig (18/8) om en "dubbel agenda" angående synen på skadekostnader i trafiken å ena sidan och i samhället i övrigt å den andra. Han förvånas också över att jag "öppet vidgår dess existens".
Jag har dock bara redogjort för regeringens politik avseende trafikförsäkringens framtid och den överensstämmer med vad den borgerliga alliansen sade långt före valet.
De fyra partierna skrev redan 2002 i en reservation till Personskadekommitténs betänkande att kostnaderna för trafikskadades sjukskrivning och rehabilitering - men inte sjukvård - bör överföras till trafikförsäkringen.
Reformen har flera syften och bygger på nationalekonomisk forskning. Experten Pär Andersson skriver i betänkandet: "Vid trafikskador är det ... samhällsekonomiskt effektivt att låta trafikförsäkringen vara primärt ansvarig ... för inkomstförlust".
Reformen ska öka trafikanternas incitament att köra aktsamt, genom mer differentierade försäkringspremier om dokumenterat körbeteende. Den ska förbättra rehabiliteringen av trafikskadade. Genom att försäkringsbolagen får kostnadsansvaret för sjukskrivningarna får de en drivkraft att snabbt hjälpa de skadade tillbaka till jobb. I dag väntar många länge på rehabilitering. Den ska också göra skaderegleringen snabbare och därmed humanare.
När Gårdelöf påstår att reformen "pungslår" folk visar han varför det är så svårt att genomföra förändringar i Sverige.
Förbättringar uppmärksammas inte, utan fokus riktas mot detaljer som kan uppfattas som negativa. Besparingarna på trafikförsäkringen bidrar till att bekosta jobbavdraget, det vill säga sänkt skatt för en vanlig familj med 12 - 20 000 kronor per år. Trafikförsäkringen blir 700 kronor dyrare om året för en normalbilist.
Jag förstår inte hur Gårdelöf kan känna sig "pungslagen".
Andreas Norlén (m)
Riksdagsledamot (m) för Östergötland