Michael Cocozza skriver i en debattartikel (Corren 9/9) att kommunen ska börja ett omfattande spekulationsarbete med kommunala medel. Så är det inte.
Ett enigt kommunfullmäktige beslutade i juni att ge Linköpings Stadshus AB en utökad låneram och borgen för externa lån, så att bolaget kan lösa de reverslån man har hos kommunen. Kommunen ska sedan placera pengarna, i enlighet med våra placeringsregler, i obligationer utgivna av statligt ägda bolag, banker, kommuner och landsting samt svenska statens statsobligationer. Löptiden för placeringarna är anpassade till löptiderna för upplåning inom Stadshus AB. Skälet är att vi vill behålla så mycket som möjligt av bolagens ekonomiska överskott i kommunen och inte förlora dem i en ökad statlig beskattning.
Den andra frågan som Cocozza tar upp i sin artikel är intressant att diskutera ur många aspekter. Frågan är inte så enkel som han skriver: att sänka taxorna i Tekniska verken och ersätta avkastningen med en skattehöjning. Taxekollektiv och skattekollektiv är inte samma sak. Det är ganska många hushåll i kommunen som inte har el, vatten och fjärrvärme från Tekniska verken. Det finns i många fall möjlighet att välja mellan olika leverantörer, men det finns ingen som helst frivillighet när det gäller att betala kommunalskatt.
De flesta hyresgäster har kostnaderna för renhållning, vatten och fjärrvärme inbakat i sin hyra. Förhandlingsprocessen att få en hyressänkning för att balansera den ökade skatten blir inte lätt. Det är stor risk att en del av taxesänkningen hamnar hos hyresvärden i stället för hos hyresgästerna.
En betydande del av Tekniska verkens vinst kommer från verksamheter utanför kommungränsen. Det var medborgarna i Linköping som avstod utdelning för att kunna köpa vattenkraftverk i andra kommuner. Det är också därför medborgarna i Linköping som bör få utdelning och återbäring från den investeringen.
Paul Lindvall
Per-Anders Svensson