Alfred Nobel angav de fem Nobelprisen i sitt testamente: fysik, kemi, medicin, litteratur och fredsarbete "åt dem som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta".
Vetenskapsmannen och humanisten Nobel ville stödja vetenskap och litteratur. Det är därför anmärkningsvärt att Nobelstiftelsen 1968 godkände Riksbankens framställan om ett pris i ekonomi. På vilket sätt ekonomer eller ekonomiska institutioner skulle "gjort menskligheten den största nytta" är oklart.
Det är även oklart om ekonomi kan räknas som vetenskap. Det vetenskapliga inslaget i ämnet är teorier av antingen trivial natur, som att ett högre pris leder till mindre efterfrågan - eller på en så hög abstraktionsnivå att de knappast går att pröva empiriskt.
För människor världen över blir ekonomi i själva verket liktydigt med manipulation, massproduktion av undermåliga produkter och det allvarligaste hotet mot hållbar utveckling. Marknadens inneboende girighet i kombination med politik och annan maktutövning praktiseras i stor skala på världens finansmarknader.
Nationalekonomi borde kallas politisk ekonomi och är det förment objektiva instrument kommersiella intressen och de flesta politiker använder dagligdags i sitt umgänge. Resultatet när allt inte går så bra är förutom del i ovanstående negativa fenomen också arbetslöshet, nedskärningar och i extremfallen krig.
Matts Willborg