I sitt svar på min artikel om den nya FRA-lagen (Corren 29/7) undviker centerpartisten Staffan Danielsson att kommentera min jämförelse mellan statliga myndigheters rätt att läsa privatpersoners e-post som går via kabel och samma privatpersoners vanliga brevpost. Den förstnämnda möjligheten har Försvarets radioanstalt, FRA, i praktiken fått genom den i juni beslutade FRA-lagen. Om motsvarande generella rätt skulle ges en statlig myndighet att läsa vanlig brevpost, så skulle det med rätta väcka mycket uppseende.
Men egentligen är det inte någon principiell skillnad mellan e-post och vanlig brevpost. Det är bara kommunikationssättet som skiljer dessa åt. Det skrämmande är att Staffan Danielsson inte tycks inse det. Dessutom vill Danielsson förminska saken genom att påpeka att signalspaning endast får riktas mot teletrafik över landgränsen och på så sätt bara beröra trafik till utlandet. Men även trafik inom Sverige passerar av tekniska skäl ofta landgränsen.
Vanlig brevpost får inte läsas av statliga myndigheter. Det borde vara en självklarhet att samma sak ska gälla för e-post. Om så inte är fallet så underordnas ju den personliga integriteten tekniken. Det är kärnfrågan i diskussionen och det borde inte vara så svårt att förstå.
Jag vidhåller att integritetsaspekten är så väsentlig att denna fråga är i det närmaste av grundlagskaraktär och att regeringen, av det skälet, borde vara angelägen att komma överens med oppositionen.
Därför är den begäran om ytterligare utredning av frågan, som framfördes av tre före detta partiledare för folkpartiet - Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner - tidigare i somras, synnerligen rimlig.
Bengt Olsson