Den borgerliga landstingsmajoriteten vill att stora delar av Motala lasarett privatiseras. Bakgrunden är att det efter valet och Vrinnevilistans framgångar fanns en oro hos medborgare och landstingsanställda att maktskiftet skulle innebära en nedmontering av Motala lasarett.
Därför lanserade en grupp ortopedläkare i Motala förslaget att personalen skulle ta över delar av driften. Lokalt engagemang och utvecklingsvilja skulle bli räddningen.
I ord har det bejakats av den nya majoriteten. I praktiken har det utnyttjats för att försöka driva igenom en ideologiskt betingad upphandling, som kommer att resultera att inflytande flyttas från Östergötland - men inte till medarbetarna i Motala, utan till styrelser i multinationella vårdbolag.
Det som skulle vara ett lokalt initierat personalövertagande blir i stället en upphandling med stora multinationella vårdkoncerner som aktörer.
Företrädare för den borgerliga alliansen i form av Vrinnevilistan försöker nu (i Corren 7/5) göra en poäng av att jag tidigare sagt att jag kan tänka mig en upphandling av ortopediverksamheten på Vrinnevi. Underförstått skulle det vara någon form av hyckleri att jag då motsätter mig en privatisering av Motala lasarett.
Med anledning av detta skulle jag vilja göra några påpekanden.
Det är korrekt att jag har ställt mig bakom ett sådant uppdrag. Detta då stora delar av läkarkåren på Vrinnevisjukhusets ortopedklinik hotade sluta om s vann landstingsvalet. Detta hot hade, om det hade förverkligats, riskerat akutverksamheten.
För att hantera en sådan situation var s berett att utreda ett förslag från de fyra borgerliga partierna om att upphandla ortopedverksamheten. Det har aldrig varit min önskan att genomföra ett sådant förslag.
Men jag kunde inte riskera att Sveriges åttonde största stad stod utan ett fungerande akutsjukhus.
Anna-Lena Sörenson (s)
Andre vice ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden