Junilistans ledare Nils Lundgren signalerar nu efter en enkät bland hans sympatisörer att det nu finns ett starkt tryck på Junilistan att också ställa upp i riksdagsvalet 2006.
Det står dem självfallet fritt. Det faktum att de lyckades ta tre mandat i EU-valet, och nu får uppmärksamhet kring idén att sikta på riksdagen, gör förstås att deras verksamhet och politik förtjänar att tas på allvar. De utnyttjar skickligt det faktum att det finns en klyfta mellan partierna - inte minst det socialdemokratiska - och väljarna i EU-frågor.
Min bestämda övertygelse är dock att det behövs mer av långsiktighet och helhetssyn i politiken. Skatter och välfärd måste ses i ljuset av utvecklingen i omvärlden och de nya hot och möjligheter som globalisering och europeisering utgör. Detsamma gäller till exempel alkoholpolitiken, klimatfrågorna och deras koppling till energipriserna och synen på bilismen, löntagarnas villkor och sambandet med de alltmer gränsöverskridande företagens verksamhet (debatten om Ryanair är till exempel en bra illustration). Den nationella politiken kan inte längre frikopplas från den europeiska och globala.
Problemet är att när det behövs en mer samlad syn på detta, och ett mera kraftfullt agerande i politiken för att hävda demokratiska krav mot t ex globala marknadskrafter och gränsöverskridande samhällsproblem i Europa så går utvecklingen i motsatt riktning. Medierna får allt svårare att spegla dessa samband, och faller alltmer in i "snuttifiering" där bara det dramatiska, det udda, detaljer och skandaler får utrymme.
Samma sak gäller Junilistan. Deras grundidé är att bryta loss Europafrågorna från allt annat, och samla EU-skeptiker i ett "parti" trots att de sen kan ha totalt olika uppfattningar om hur man ska hantera alla de frågor som hänger ihop med Europa - alkoholen, tillväxten, jobben, säkerhetspolitiken, miljöfrågorna osv.
Nog för att den traditionella partidemokratin tål att kritiseras, men är verkligen lösningen att även i riksdagen få ett parti som saknar helhetssyn, som bara har en politik för några avgränsade Europafrågor? Hur går det med demokratin om mediernas och kändisarnas makt blir så stor att allt fler väljare röstar på folk som i själva verket bara ställer upp som populära opinionsbildare i en enda fråga (i det här fallet för att driva frågan om folkomröstning om den nya EU-konstitutionen), men sen inte har någon avsikt eller förmåga att fungera seriöst som lagstiftare på alla andra områden som riksdagen - och Europaparlamentet - har ansvar för. Vad ska Lundgren göra i riksdagen i fyra år, om han skulle komma in?
Det blir inte bättre av att detta är ett "parti" som saknar medlemmar och all form av normal demokratisk inre ordning. Det är bara de som har startat partiet och själva ställt sig på dess listor som bestämmer partiets inriktning, och dess konkreta agerande.
Vad händer om det blir fler missnöjespartier av enfrågekaraktär i riksdagen, ett sjukvårdsparti, ett bilistparti, ett pensionärsparti, ett anti-invandrarparti? Nej, Junilistan i riksdagen är inget sätt att stärka demokratin, bara att bidra till ökad förvirring.