SKI:s förbud av igångsättandet av Forsmark 2 och många tidigare kärnkraftshändelser visar att svenska kärnkraftsverk inte är lika säkra som man tidigare har trott.
Vi är i dag starkt beroende av våra kärnkraftsverk. Mellan 40-50 procent av svensk elproduktion är kärnkraftsbaserad. En utökning av kärnkraften skulle öka beroendet ännu mer, vilket ökar risken för en ojämn elförsörjning.
Att aldrig lägga alla ägg i samma korg är en princip som bör tillämpas även i energisammanhang. Elförsörjning är en basvara som är livsviktig i dagens moderna samhälle.
Säkerheten hos kärnkraftsverken är förvisso hög men det finns andra aspekter som bör beaktas. Framställningen av uran är inte problemfri och dessutom är bränslet inte förnyelsebart, till skillnad från andra energikällor. I dagsläget finns det inte heller någon självklar lösning för slutförvaret av använt kärnbränsle. Om kärnbränslet blir otillgängligt för framtida bruk, då finns risken att man går miste om eventuell återanvändning av bränslet.
Trots dessa negativa aspekter är vi i dagsläget beroende av kärnkraft och det är i princip omöjligt med dagens elkonsumtion att avveckla kärnkraften inom de närmaste tio åren.
Ungefär hälften av Tysklands elproduktion baseras på fossila bränslen, vilket är ett starkt bidrag till växthuseffekten. Vi i Sverige måste vara innovativa, som till exempel våra danska grannar när det gäller vindkraftverk, och låta förnyelsebar elproduktion få ta mer plats i den svenska energipolitiken. Det finns stora möjligheter att exportera ren svensk el och teknik för framställning av detta.
Det som är viktigt är att svenska politiker öppnar upp ögonen för dessa möjligheter.
Andrei Muntmark