Kunskaperna i teknik och ekologi hos Lena Jarlöv och Inga-Sara Prinzencreutz (18/5) lämnar mycket övrigt att önska.
Sant är att utsläpp av växthusgaser är det största miljöproblemet. Men varför tog det 60 år från det att det var vetenskapligt belagt tills det uppmärksammades av politiken?
All mänsklig aktivitet påverkar naturen. IPCC är inte ett vetenskapligt organ utan ett politiskt, fokuserat endast på klimatfrågan.
Den globala efterfrågan av petroleum når snart den globala produktionsförmågan.
Politikerna behöver inte höja priset på petroleum, det höjer sig själv enligt lagen om tillgång och efterfrågan.
Den prisökningen kommer att slå hårt mot samhällets infrastruktur.
För att kompensera brist på petroleum ökar Kina brytningen av stenkol. Det ökar inte bara utsläppen av koldioxid utan en mängd andra miljögifter, till exempel kvicksilver.
Svenska besparingar är i det perspektivet patetiska.
På sikt måste den globala förbränningen av alla fossila bränslen upphöra. Nu ropas efter "förnybar" energi. Minns dock att järnframställningen en gång höll på att avskoga Sverige. "Förnybar energi" riskerar hela ekosystem.
Av färdigutvecklade energikällor är vindkraft och kärnkraft de som kan minska utsläppen av koldioxid. Vinden är nyckfull och blåser inte säkert när energin behövs. Närmare ekvatorn är solkraft ett bra alternativ.
Återstår då kärnkraften.
Till skillnad mot andra energikällor orsakar driften obetydlig miljöpåverkan. Problemen hänför sig till gruvdrift och avfall. Båda löses med upparbetning.
Om kärnteknik byggs ut nu finns gott om tid att utveckla nya reaktortyper som i sin tur förlänger kärnkraftsåldern tusentals år framåt. Den tiden räcker för att utveckla fusionskraften.
Kärnkraften är förvisso inte utan problem. Men det är det enda kända alternativ, inklusive besparingar, som helt eller nästan helt kan ersätta förbränning av fossila bränslen.
Sten Öhman