Verklighetens folk - eller Kristdemokraternas moralkakor? Yvonne Andersson (KD) skriver (9/10) om människors rätt att välja livsväg. Artikeln knyter an till partiledaren Göran Hägglund och hans idéer om vad som kallas verklighetens folk. Det bakomliggande resonemanget går ut på att vänstern i vid mening och den så kallade kultureliten gjort upp ramar för vad som kan anses vara acceptabelt som livsstil och livsval. KD har spelat Sverigedemokraterna rakt i händerna med sitt utspel.
Det är märkligt att just KD gör ett utspel som detta. Partiet kryllar - av naturliga skäl - av frireligiösa krafter och i den delen av samhället har moraliska pekpinnar alltid varit väldigt vanliga, för att inte säga en genuin del av den inre kulturen. Så enkla livsval som att gå på bio, dansa, spela kort och att ha sex före äktenskapet har under lång tid ansetts som omoraliskt och förkastligt.
Syndiga kvinnor som fött barn utanför äktenskapet har föraktats och ställts utanför gemenskapen. HBT-frågor har varit tabubelagda, förnekats och fördömts. Jag säger inte att alla kristdemokrater resonerar så här - men generellt sett har mängder av moralkakor levererats just från konservativa frireligiösa kretsar. Och vem är egentligen verklighetens folk? Lever vi inte alla i verkligheten?
KD är helt enkelt inte trovärdigt i dessa frågor, med tanke på alla moralkakor och levnadsregler som har levererats från genuint kristdemokratiska miljöer. Yvonne Anderssons kritik vänsterut blir därför närmast skrattretande. Jag tror inte att avsikten har varit att spela SD i händerna, men den reella effekten är att tankegångarna passar Jimmie Åkesson som handen i handsken. Så, Yvonne Andersson: Lev i verkligheten och sluta dela ut moralkakor.
Richard "Nicke" Bremer