Klimatdebatten - en röra

Det har gått politik i klimatforskningen, pengarna går bara till "rätt" sida och politiker styr forskningsutvecklingen. Det skriver INGEMAR NORDIN, professor i vetenskapsteori vid Linköpings universitet.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2008-06-04 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu börjar det göras seriösa beräkningar på vad det kommer att kosta att få ned koldioxidkonsumtionen. Insikterna om detta har även fått politiska konsekvenser i form av ett förlorat borgmästarval i London, allmänt opinionsras för Labour, protester i Frankrike, Tyskland och Spanien.

IPCC, FN:s klimatpanel, är i grunden ett politiskt organ. Varje rapport som panelen lämnar ifrån sig granskas av representanter för olika regeringar, och dessa är också med och skriver sammanfattning och rekommendationer. Mycket tyder på att det är sammanfattningen som styrt det vetenskapliga arbetet snarare än tvärtom. Det vill säga, urval och granskning av det vetenskapliga materialet görs så att det stämmer med vad man vill rekommendera.

Det talas mycket om att det skulle råda konsensus bland världens klimatforskare. Det är i och för sig riktigt att många forskare är involverade i IPCC:s arbete på ett eller annat sätt, men det är blott ett fåtal som är med och skriver sammanfattningen. Inte heller skickas den ut för godkännande. Tvärtom är det flera forskare som har protesterat mot de ofta drastiska slutsatserna, och en del har till och med hoppat av hela arbetet.

I den strikt vetenskapliga frågan råder det alls inte någon konsensus om vad som orsakar jordens klimatvariationer. Slutsatsen i IPCC:s rapporter är att de mänskliga utsläppen av koldioxid är den helt dominerande orsaken till de sista 50 årens globala uppvärmning. Men en stor minoritet bland världens klimatforskare är skeptiska till detta. Alla verkar vara överens om att det skett en uppvärmning under det senaste seklet, men skeptikerna menar att detta i huvudsak är en del i en naturlig, långvarig uppgång från den så kallade "lilla istiden" kring 1600- och 1700-talet. Man pekar också på det faktum att den globala temperaturökningen verkar ha avstannat sedan rekordåret 1998, och att prognoserna för de kommande sju åren inte heller visar på någon ökning.

Utan att själv vara klimatforskare, men med en viss förmåga att följa den vetenskapliga debatten, är det för mig helt klart att det inte finns någon konsensus bland forskarna. Det finns en hel del pajkastning och svartmålning från båda lägren, men grundfrågan kan inte anses vara avgjord, eller att "debatten är över" som bland annat Gro Harlem Bruntland och Al Gore hävdat. Politikens inflytande över något som borde vara en grundvetenskaplig fråga har fått oroväckande konsekvenser på många sätt, bland annat genom att forskningsmedel enbart till "rätt" sida snedvrider forskningen.

Det borde ligga i allmänhetens intresse att få reda på hur det egentligen förhåller sig med jordens klimat, innan politiken rusar åstad och tar en massa tveksamma beslut som i värsta fall kan slå undan fötterna på hela det moderna industriella samhället.

Ingemar Nordin

Läs mer om