I den vetenskapliga sfären frodas ibland en nästan religiös världsfrånvändhet kan man tycka efter att ha läst professor Nordins artikel om klimatet (9 juni). Slutsatsen är att vi borde vänta med att göra insatser för klimatet tills det råder enighet i forskningsfältet. Problemet är ju att om majoriteten av forskare har rätt, så finns inte tiden att på ett prydligt sätt iordningsställa katekesen i konsensus.
Jag ska dock fokusera på en annan invändning: Det underförstådda i att de klimatåtgärder som förespråkas är något dåligt. De viktigaste åtgärderna handlar om att minska beroendet av fossila bränslen och att ställa om till förnyelsebar energi. Oavsett forskningsresultat - är detta dåligt?
För den som månar om en trygg framtid är det viktigt att kunna erbjuda energikällor som är oberoende av den sinande oljan. Sol, vind och vatten är vad vi förr eller senare måste förlita oss på, varför inte börja nu? Detta kan fungera som katalysator både för dem som tror på den västerländska livsstilen och inte tror på stora klimatförändringar, likväl för oss som menar att vår livsstil är ohållbar och att uppvärmningen är ett reellt hot.
Den första kategorin kan peka på att det mesta av utveckling skett med stora omvälvande teknikskiften. Vi andra ser att vi har chansen att förändra vår livsstil i grunden. Stuga i Thailand och varor som körs kors och tvärs är inte hållbart. En hållbar livsstil är också en sundare livsstil och kommer att främja vårt välbefinnande. Framtiden kommer att visa vem som har rätt och hur vi väljer.
Vi har allt att vinna på att bygga om världen till att bli fossiloberoende. Den vetenskapliga diskussionen ska givetvis ha sin gilla och oberoende gång, men att vänta på konsensus vore ödesdigert. Då finner vi oss kanske en dag sittandes i öknen, alltjämt dividerande.
Joakim Hörsing