Det är svårt att leda debatter i tv. Så här i efterhand måste man konstatera att Siewert Öholm, hur irriterande han än ibland kunde förefalla, är den oöverträffade mästaren i genren. Han hade förmågan att avbryta folk i rätt ögonblick och sedan slänga över ordet till någon som precis ville replikera på det som just sagts. Han var också tillräckligt påläst och engagerad för att hela tiden kunna driva debatten framåt.
Hans efterträdare i Göteborg, Lennart Persson, har inga av dessa talanger. Han är tvärtom ofta påfallande illa påläst och ställer därför dumma frågor som för in hela diskussionen i en återvändsgränd. Han avbryter också på fel ställen med resultat att alla debattdeltagare efter en stund sitter och skriker åt varandra. Resultatet är debatter som inte ger någon som helst vettig information.
Nu under sommaren har Umeå tagit över debatterandet. Först var det (under EU-valrörelsen) med Sverker Olofsson som debattledare. Men just de egenskaper som gör honom till en briljant konsumentupplysare stod i vägen när han skulle leda debatter mellan personer vars åsikter inte nödvändigtvis var felaktiga även om de var oense. Olofsson försökte hela tiden tvinga fram svar som passade ihop med hans egen verklighetsbild, men eftersom den inte stämde med debattdeltagarnas blev det hela en rätt meningslös munhuggning.
Nu har han efterträtts av Helena Wilk, som tyvärr inte heller klarar jobbet. Den debattomgång som sändes i tisdags var full av omtuggningar, därför att hon aldrig lyckades tvinga deltagarna att gå framåt. Nu kan man invända att debattämnena inbjöd till upprepningar av kända ståndpunktetr, men just därför var behovet av en debattledare som kan knuffa på debattdeltagarna i en mer spännande riktning särskilt påtaglig.
"Allsång på Skansen" tillhör inte de för mig omistliga programmen och jag har bara ögnat litet förstrött på dem. Det bestående intrycket av årets omgång är att allsången skjutits så långt i bakgrunden att inte heller publiken på Skansen består av folk som vill sjunga själva utan som kommit för att njuta av en scenshow. Detta är rätt problematiskt så länge man envisas med att allsång trots allt ska förekomma.
Sommarens toppnummer bland de många engelska deckarna är förstås den nya omgången av "I mördarens spår" med Helen Mirren som kriminalintendent Tennison. Men utan Helen Mirren hade nog manus inte räckt. Hon lyfter emellertid historien till olidlig spänning och dessutom stor mänsklighet. Synd att det bara blivit två avsnitt.