Centerpartisten Roland Larsson efterfrågar en bred politisk debatt om de kommunala bolagens roll och uppgifter. Det konstruktiva tonläget känns hoppfullt.
Återigen har hyresförhandlingarna mellan Stångåstaden och Hyresgästföreningen kört fast. Orsaken är den vanliga. Stångåstadens förhandlare får inte förhandla om hela hyran. Det har kommunen bestämt, genom sitt stora vinstkrav. Därmed slås grunden i konsument- skyddet undan.
Folk ska betala för att bo men inte mer, tycker vi. Men som hyresgäst hos Stångåstaden måste man också bidra till att hålla skatten nere för övriga medborgare och betala underskotten för exempelvis Cloetta Center och Mjärdevi Center.
I Linköping har man i praktiken infört en hög kommunal hyresgästskatt på i genomsnitt 10 000 kronor om året per hushåll. Stångåstaden har fått rollen som skattmas. Som tack får bolaget behålla en rejäl slant.
Lagen är tydlig på en punkt, skriver Larsson: "Den gör ingen skillnad på i vilken form kommunen driver sin verksamhet. Kommunal förvaltning eller bolag - förpliktelserna gentemot medborgarna är de samma."
De allmännyttiga bostadsföretagen har tillkommit för att främja bostadsförsörjningen och upplåta goda bostäder enligt självkostnadsprincipen till så låga kostnader som möjligt.
Självkostnadsprincipen betyder att ett kommunalt bolag inte får ta mera betalt för en tjänst än vad den kostar. Stångåstaden tillhandahåller livsnödvändigheter på en marknad där naturlig prispress saknas. Det är bland annat därför kommunala bostadsbolag är så viktiga.
Man kan tycka att kommunala hyresgäster ska betala extra skatt. Men då ska man våga stå för det. När de styrande låtsas att Stångåstaden tjänar stora pengar av egen kraft och att det är bra för hyresgästerna, blir hyckleriet gränslöst.
Roland Larsson har tyvärr rätt när han skriver att lagstiftningen ger gott utrymme för tolkningar.
Benny Andersson,
förhandlingschef
Erik Malmberg, kommunikatör