Linköpings kommunala bolag är då och då ur olika aspekter föremål för debatt. För det mesta har det handlat om bolagens vinster och avkastning till ägarna, det vill säga skattebetalarna. Nu senast har det gällt Tekniska verkens relation till ett av bolagets vd privatägt företag.
Det är ur ekonomisk och juridisk synpunkt mycket viktiga frågor, som i allra högsta grad hör hemma i den offentliga debatten. Men det finns enligt min mening en än viktigare utgångspunkt för en debatt - den politiska.
Över 50 procent av kommunens ekonomiska omslutning hanteras av de kommunala bolagen. Linköping är en av de kommuner i landet som bedriver mest verksamhet i bolagsform. Det är numera inte bara frågan om tekniska tjänster och bostadsförvaltning. Även en stor del av näringslivsfrågorna och den kulturella verksamheten bedrivs i bolagsform.
Kort och gott, det mesta sådant som är viktigt att kommuninvånarna genom sina valda ombud kan utöva ett avgörande inflytande över.
I kommunallagen och vissa andra lagar regleras vad kommunerna ska och får göra. Visserligen med ett relativt gott utrymme för tolkningar, vilket inte helt sällan utnyttjas när kommunerna med sina bolag t ex opererar utanför sina kommungränser.
Oavsett vilka tolkningar man gör (jag tycker t ex att det bör finnas viss möjlighet att sälja tjänster kommuner emellan) är lagen på en punkt tydlig. Den gör ingen skillnad på i vilken form kommunen driver sin verksamhet.
Kommunal förvaltning eller bolag - förpliktelserna gentemot medborgarna är de samma.
Att driva kommunala bolag är inget självändamål lika lite som att försöka kringgå lagen för att utöka deras revir.
Lite förenklat kan sägas att enda skälet för kommunerna att driva vissa verksamheter i bolag är att kunna utnyttja bolagsformens ekonomiska och rationella fördelar till fromma för sina invånare.
Det finns många fördelar med, att som Linköpings kommun, driva vissa verksamheter i bolagsform.
Det kräver å andra sidan att man från kommunens ledning, dvs kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, lägger ner minst lika mycket intresse och engagemang i bolagsfrågorna som man gör på övriga områden.
Utan tydliga och bolagsspecifika direktiv om vad bolagen skall göra (och inte göra) riskerar dessa att bli som satelliter kring den kommunala planeten, med huvudsaklig uppgift är att leverera in vinster till ägaren.
En bred politisk debatt om de kommunala bolagens roll och uppgifter är därför både önskvärd och välkommen.
Roland Larsson