I slutändan får skattebetalarna stå för notan! Så var det många medborgare som tänkte, då för några år sedan, när en stor majoritet av våra kommunpolitiker - mot medborgarviljan - tog beslutet att riva Folkungavallen och fylla Tinnerbäcksområdet med dyra bostäder. Genom att medge en exploatering så skulle byggbolagen, förutom att fylla sina egna plånböcker, tvingas betala såväl rivningen som återuppförandet av de "aktiviteter" som var länkade till området. Det finansiella upplägget var riskfyllt och inte genomförbart i ett svagt konjunkturläge. Trots detta så utlovade ledande politiker inför beslutet: Inte en skattekrona ska behöva tas ur kommunkassan för att få en rejäl modernisering av viktiga idrotter.
Inför lågkonjunkturåret 2009 så får vi nu höra från fullmäktigeledamoten Roland Larsson (c) tillika ekonomiutskottets ordförande att hela projektet Folkungavallen är i gungning, och kan inte genomföras enligt plan (min tolkning av debattartikeln i Corren 29/12). Efter ett allmänt resonemang kring problemen med kommunala investeringar så lägger sig Roland Larsson "på knä" för näringslivet och vädjar om dess finansiella medverkan. Huvudargumentet tycks vara att kommunen och näringslivet bör dela på vissa investeringar och då även på avkastningen. Om inte så hotar Larsson med att kommunen tvingas ta pengar från skola och äldrevård och/eller så har vi en skattehöjning runt hörnet. Som en sista åtgärd så flaggar Larsson för ett Folkungavallen i "spartanskt" utförande. Bra att Roland Larsson så öppet informerar om att kommunen självförvållat har tvingats in i ett hörn och har uppenbara problem, men hans medicin bör ifrågasättas. Kanske är det på sin plats att våra ledande politiker kliver fram och redovisar om man går ner "på knä" vid sidan av Larsson eller om man rent av kan släppa på prestigen och tänka om.
Klas Thorberg