Skolans likvärdighet måste förbättras och tillräckliga resurser garanteras. Regeringens förslag om nya regler för bidrag till friskolor är i huvudsak bra - men kommer för tidigt. Vi hade föredragit om regeringen först tillsatte en utredning av kommunaliseringen av skolan och även granskat utfallet av friskolereformen. Först därefter bör man titta på hur finansieringsmodellerna ska se ut.
Transparanta regelverk är bra. Men istället för att lappa och laga innan man har helhetsbilden klar, hade vi hellre sett att regeringen - för Sveriges elevers skull - hade fakta på bordet om den olikvärdiga skolans problem. Det är fel att, innan man utvärderat friskolereformen och kommunaliseringen, göra förändringar av bidrag och finansiering. Först måste Jan Björklund tillsätta den utredning av kommunaliseringen han lovat - och som han har stöd för i oppositionen.
Långsiktigheten måste säkras för den nationella skolan - och då räcker det inte med diverse justeringar av skolpengen. De tre delarna i den livsfarliga mix som nu hotar svensk skola är: Vikande elevunderlag, friskolor som konkurrerar och försvårar kommunernas planering, samt inte minst lågkonjunktur och finansiell kris.
Vi vägrar gå med på att kommunerna ännu en gång använder skolan som budgetregulator. I den ekonomiska krisen står Sverige oerhört sårbart inför framtidens utmaningar, som kräver att vi kan konkurrera med kunskap och kvalitet i en globaliserad värld.
Vi måste ta tag i det verkligt stora problemet i svensk skola i dag, nämligen en minskande rättvisa och likvärdighet med stora kunskapsklyftor. Många elever får bra betyg och når kunskapsmålen, men över elva procent klarar inte gymnasiebehörighet från grundskolan. Närmare 30 procent av eleverna lämnar gymnasiet utan behörighet och betyg för högre studier.
Att lappa och laga i systemet håller inte. Vi uppmanar alla som bryr sig om den svenska skolan att höja rösten. Elevernas rätt till undervisning av hög kvalitet måste försvaras och värnas.
Redan i dag tar staten ansvar för skolan genom lagstiftning, direktiv och inspektioner. Men det som behövs för att detta ska fungera väl är riktade statliga bidrag, det vill säga på allvar öronmärkta pengar till skolan.
Vi kräver att politikerna tar den ekonomiska krisen på allvar ur ett elevperspektiv och visar ansvar för skolan så att alla elever får en rättvis och likvärdig skola. Lärarnas riksförbund kräver att kommunaliseringen av skolan utvärderas och att tydliga sektorsbidrag för skolan införs. Endast så kan vi säkra den svenska skolan.
Metta Fjelkner