Fred är svårt. Johan Lundberg kritiserar (12/2) mig för ensidighet och otillräcklig kritik av Hamas och dess allierade. Själv nämner han inte med ett ord att Israels krigföring dödat 1 300 människor, varav många barn, och skadat tusentals. Självfallet ska Hamas och deras handlingar, brott mot de mänskliga rättigheterna och oförmåga att erkänna staten Israel kritiseras. Det gäller även det stöd som Syrien och Iran ger till rörelsen.
Israel och Hamas ska dömas efter samma kriterier och proportionellt utifrån sina brott.
Men Lundberg har inga idéer på hur fred ska uppnås. Kriget i Gaza har knappast ökat säkerheten för Israel och dess medborgare. Det är svårt att förstå hur Hamas, som har vunnit de troligen mest demokratiska valen (2006) i hela Mellanöstern - vidimerat av Carl Bildt som högst ansvarige för EU:s valövervakning - kan ignoreras av det internationella samfundet. Det är kontraproduktivt och det har bidragit till den senaste tragedin i Gaza och i södra Israel.
En civiliserad värld löser konflikter på ett fredligt sätt och genom samtal. Lundberg glömmer att det var samma problematik med PLO i början av 1990-talet. PLO kallades en terroristorganisation. En organisation som senare i dialog med Israel, bland annat med hjälp av Sverige, blev en del av en fredprocess och vars ledare fick Nobels fredspris.
Fred förutsätter många saker.
Det innefattar svåra kompromisser, eftergifter och naturligtvis ansvarstagande parter, grannar och en engagerad omvärld. Allt detta kan bara ske om alla parter sitter vid samma bord. Israel är den starkaste parten i konflikten. Den nya regeringen i Israel borde i sitt eget folks intresse våga göra det som Yitzhak Rabin vågade. Det går att sluta fred med fienden om man verkligen vill, trots allt.
Aleksander Gabelic