Den snabba utvecklingen av cancerbehandling har koncentrerat högspecialiserad vård i hela den sydöstra sjukvårdsregionen till universitetssjukhuset i Linköping. Detta ger avsevärt bättre behandlingsresultat - men också problem.
Det mest brännande problemet är att universitetssjukhuset lider svår brist på narkos-, operations- och intensivvårdssjuksköterskor - kvalificerad personal som tar år att utbilda.
Det gör det svårt att leverera önskad service redan under höst- och vårterminerna, men under sommarens semesterperiod löper patienter till och med stor risk att inte hinna opereras i tid.
Hur kunde det bli så här? I en universitetsstad med egen sjuksköterskeutbildning?
Svaret är tvådelat - och obehagligt enkelt.
Dels har Hälsouniversitetet satsat på en akademisk profil. Vidareutbildningsstudenter har upplevt att alldeles för lite tid har avsatts till att utbilda inom högkvalificerade kliniska arbetsuppgifter. Därför har studenter flyttat till andra lärosäten, som bättre motsvarat kraven, varpå utbildningarna i Östergötland har lagts ned.
Att så har skett i anslutning till ett universitetssjukhus är en skandal och medierna har på sistone indikerat att en tillnyktring kan vara på gång.
Men kvar står att Högskoleverkets granskning av sjuksköterskeutbildningarna i Sverige har visat på allvarliga brister. Bland de kritiserade universitetsorterna nämns också Linköping.
Svarets andra del är att Landstinget i Östergötland har arbetat länge för att uppnå ryktet som sämsta arbetsgivare, märkligt nog utan att lyckas. Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting förefaller vara ännu sämre.
Landstinget i Östergötland har hållit lönerna nere och erbjudit usla villkor. Sjuksköterskor som har studerat på andra orter har noterat detta och - i en del fall - stannat kvar där, vilket ytterligare har förvärrat problemen.
Att rekrytera sjuksköterskor utifrån är inte lätt. De vet ju dessutom att de kan få bättre villkor på hemmaplan.
De som trots allt har valt att vidareutbilda sig har motarbetats eftersom "de i stället har behövts i vården", en princip som landstingets personaldirektör nyligen vidgått i Corren och medgivit att den skapat problem.
Kvalificerad sjukvård är en kunskapsintensiv verksamhet med mycket höga krav. Att arbetsgivaren försummat såväl befintlig kvalificerad personal som återväxten kan ha två lika obehagliga förklaringar:
Antingen begrep man aldrig vad man gjorde. Eller också begrep man det fullt ut. Oavsett vilket bör de ansvariga omgående få sparken.
Så, bästa östgötar. I den mån ni eller någon bekant får en canceroperation uppskjuten i sommar beror det på långvarigt strutsbeteende på Hälsouniversitetet, i elakartad samverkan med landstingets personalpolitik.
Detta kommer att ta lång tid att reparera.
Bror Gårdelöf
Anestesiöverläkare
Linköping