Om man läser kvällspressens skildringar av i vilka kretsar som kronprinsessan umgås privat, är Daniel Westling en ganska osannolik gemål. En ung adelsman eller arvtagare till en börsnoterad koncern hade ytligt sett legat närmare till hands. Jag är övertygad om att kronprinsessan följde sitt hjärta, men även för monarkin och för Sverige är Daniel Westling ett betydligt bättre val än någon ur Stockholms societet hade varit.
En rejäl bit av det svenska samhället bärs upp av män och kvinnor med liknande bakgrund som han. Med rötterna i ett mindre samhälle på landsbygden sökte han sig till en större stad för att genom hårt arbete bygga sin framtid. Så ser livsbanan ut för tusentals svenskar i hans och i tidigare generationer. En self-made man med förankring i den del av vårt land som ligger utanför huvudstadens tullar är betydligt mera Sverige än vad adeln och näringslivseliten är.
Den svenska monarkin har stått stark under århundraden genom att kombinera det kungliga och det folkliga. Tidigare i historien var det kungen och de ofrälse som bromsade adelns maktanspråk, nu kan monarken spela en samlande roll genom att se och lyfta fram hela Sverige och alla svenskar.
Republikanerna brukar påstå att det är odemokratiskt att statschefsämbetet går i arv. Om statschefen ska ha en ledande politisk roll som i till exempel USA måste vederbörande av demokratiska skäl utses av folket regelbundet, så att den förda politiken har folkets stöd.
Om statschefen enbart ska vara en person som binder samman nationen och representerar staten, på det sätt som Sveriges monark gör, är det annorlunda. Kungen regerar inte med Guds nåde, utan med stöd av folkets förtroende. Om det förtroendet försvinner kan folket avsätta kungen eller avskaffa monarkin, men det finns inget egenvärde i att regelbundet ompröva vem som ska vara ceremoniell statschef.
I många länder, t ex Tyskland, har man en ceremoniell president som utses genom en politisk valprocedur. En sådan politiker, som vanligen har hälften av medborgarna som ideologiska motståndare, kan aldrig samla hela nationen på samma sätt som en monark som ärver sitt ämbete. Kronprinsessan Victoria har inga politiska ovänner, utan förbereder sig för att kunna samla hela Sverige och alla svenskar och att vara den främsta företrädaren för Sverige.
Med prins Daniel vid sin sida får hon än bättre förutsättningar att fylla de uppgifterna. Därmed blir det också än mer osannolikt att ett republikanskt statsskick någonsin ersätter den tusenåriga svenska monarkin.
ANDREAS NORLÉN,
Riksdagsledamot (M) i konstitutionsutskottet, Östergötland