Veckorna före jul har Svenska kyrkan lämnat sitt remissvar på äktenskapsutredningen. Kärnfrågan handlar om hetero- och homosexuellas likvärdighet när det gäller samlevnadsformer.
Svaret är: Nästan!
Mer kränkande kan ett svar knappast bli. Båda relationerna ska välsignas och ingås i kyrkan. Begreppet äktenskap är dock reserverat för heterosexuella äktenskap. Homosexuellas relationer är något annat. Just nu vet ingen i Svenska kyrkan riktigt vad, eftersom begreppet partnerskap försvinner med en ny äktenskapslag.
Ärkebiskop Anders Wejryd föreslår att homosexuellas "äktenskap" kallas Livsgemenskap. Med det ordet har han skapat likvärdighet, nästan. Det är något djupt beklämmande med en ärkebiskop som i sin kammare på patriarkatets högborg i Uppsala uppfinner ord som nästan ska göra honom respekterad i såväl Vatikanen som bland homosexuella par.
I verkligheten är det bara en beklämmande kompromiss. Mest anstötligt blir det i mötet med en humanistisk människosyn som värnar människors lika värde och rättigheter.
I jultider, som handlar om hur livets mysterium tar plats utanför de etablerade sammanhangen, drar ärkebiskopen sitt svärd likt en vilsen Arn för att försvara nästan-världen.
Egentligen vill han bara vinna tid tills opinionen tillåter honom och kyrkostyrelsen att säga något annat. De som får betala priset för denna famösa feghet är de homosexuella par som alltför länge väntat på ett respektabelt och värdigt bemötande. Det klarar ärkebiskopen bara nästan att leva upp till.
Jakob Carlander