Utan att de själva är medvetna om det, är Owe Lundéns och Lennart Peterssons försvar för sågverksfiaskot i Kolbäck - som efter tio månader kostat Linköpings stift mer än halvannan miljon kronor - uttryck för egna tvivel.
De erkänner avsättningsproblem som att marknaden har missbedömts, att de ljusa träslagens golv ej har varit attraktiva på marknaden, att det funnits ledningsproblem och så vidare.
Här handlar det alltså inte om att jag tycker "att det luktar skandal". Skandalen är ett dystert faktum genom främst stiftets egendomsnämnds tillskyndan av projektet.
Lundén och Petersson är ytterst ansvariga för att det ena summan större än den andra har pumpats in i Ebberöds såg - det senaste på 800 000 kronor - som fram tills dags dato alltså inte har tagit emot en enda kvist från vårt stift.
Hur kunde och vågade de handskas så med pengarna? Och vad betyder "ekonomiskt uthållig"? Att de avser att öppna penningkranen ännu en gång? Slumpen ville att deras inlägg publicerades samma dag som egendomsnämnden sammanträdde och där ledamöterna fick en rapport om det dagsaktuella läget för sågverket.
Det kan sammanfattas i tre ord: minussiffror, dystert och nattsvart - för resten av året.
Bolagsstämman inom kort ska avgöra skandalsågens framtid. Läsarna må inte glömma att två andra stift, Västerås och Strängnäs, har satsat lika stora belopp som Linköpings. Omkring fem miljoner av kyrkans pengar har således hittills gått upp i sågspån.
Det är en annan verklighet än den ljusa framtid som i svepande formuleringar målades upp i fjol av en leende Owe Lundén för förtroendevalda i stiftet. När det var dags för några veckor sedan att pumpa in 800 000 kronor i sågverket fick de däremot inget veta.
Nu vill han fortsätta ansvara "för fortsatt hantering av ärendet."
Visst finns det anledning för oss i stiftet att vara oroliga.
Bengt-Olof Dike