S-politikerna Anna-Lena Sörenson och Mats Johansson föreslår (Corren 25/9) en skattehöjning i landstinget för att bekämpa ojämlikt fördelad ohälsa. De radar upp behjärtansvärda förslag på satsningar som bör göras, men som S själva försummat under den långa rad av tidigare år man lett landstinget. Fast nu ska de lösas, och spontant bara man höjer landstingsskatten? Tillåt mig att tvivla.
Alliansregeringen har en konsekvent arbetslinje med skattesänkningar för främst låg- och medelinkomsttagare. Fler än annars kom på så sätt i arbete innan den globala finanskrisen drabbade oss som alla andra. Fler i arbete upprätthåller en skattebas som, trots lägre skatt för enskilda, sammantaget ger större skatteinkomster till vår gemensamma välfärd.
Resultatet av enbart en sådan skattehöjning på drygt 3 procent på låg- och medellöner här i landstinget parad med aviserade skattehöjningar som redan utlovats av partikamraterna Sahlin och Östros på riksnivå, blir sammantaget dramatiska och missriktade för de riskerar slå ut jobbskatteavdragets arbetsstimulerande effekter. Var så säkra på att utanförskapet och bidragsförsörjningen då kommer åter oavsett hur konjunkturen utvecklas.
Varför inte i stället se till de strukturella felen inom svensk sjukvård som vi har i dag, och föreslå konstruktiva lösningar på dessa omfattande problem? En ojämnt fördelad ohälsa och en ojämlik vård över Sverige löses knappast med en riktad landstingsskattehöjning i Östergötland? Mer pengar in i en struktur som saknar självkritik för egna problem med ineffektivitet och än mindre är förändringsbenägen, ger knappast garanti för mer och bättre vård med ökat inflöde av skattemedel.
Snarare är det just strukturen med 21 sjukvårdshuvudmän som i sig är orsaken till den orättvisa som finns mellan olika regioners sjukvård. Att den inte tillåts reformeras i grunden gör att den högteknologiska sjukvården i dag möter en produktionsapparat som nästan liknar uppbyggnaden av en gammal sovjetisk traktorfabrik. Här behövs nytänkande i utförarledet, inte nödvändigtvis mera skattepengar.
Finn Bengtsson