Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. 9.458 (403) män fick diagnosen år 2005 och 60.000 - 80.000 (2.000 à 2.500) bär på sjukdomen (Östergötland inom parentes). Antalet avlidna 2004 var 2.549 (117). I kvinnornas närmaste motsvarighet, bröstcancer, diagnostiseras årligen 7.000 och knappt 1.600 avlider.
Patientföreningen ProÖst arbetar för patienter och anhöriga i Östergötland. ProÖst ingår i Prostatacancerförbundet.
Socialstyrelsen konstaterar i april 2007 att "Bristande professionell konsensus tar sig uttryck i väsentliga skillnader i diagnostisk aktivitet och behandling". De har mött detta problem med nationella riktlinjer för bland annat prostatacancer (april 2007). Tillsammans med den goda statistik för prostatacancer som finns, mycket tack vare östgötaprofessorn emeritus Eberhardt Varenhorst, är avsikten att bästa tillgängliga metoder ska slå igenom över hela landet.
Statistiken är inte upplyftande för östgötska män och deras anhöriga och inte smickrande för Landstinget i Östergötland (LiO). Landstinget ligger sämst till när det gäller att upptäcka prostatacancer innan den spritt sig. För de drabbade är den ofta förenklade debatten om fördel eller ej med tidig upptäckt, liksom överbehandling eller underbehandling, ointressant. Deras cancer har inte upptäckts i tid och prognosen är dålig. Varför? Är primärvårdens uppdrag otydligt? Alltför många berättar om motstånd mot PSA-testning, även där det är medicinskt motiverat. Socialstyrelsen föreskriver nu att varje man mellan 50 och 70 ska ha rätt att ta PSA efter att han satt sig in i konsekvenserna.
Urologiska kliniken i Östergötland svarar för den dominerande delen av LiO:s prostatacancervård. Kliniken är överbelastad. För exempelvis den typ av återbesök där besöksintervallet ska vara ett halvår tycks det ha ökat till ca 10 månader. Oroliga patienter undrar om de är bortglömda. Med anpassning till de nationella riktlinjerna, inklusive rätten till PSA-prov, åldrande befolkning och därför fler fall av ålderssjukdomen prostatacancer, ökande medvetenhet hos befolkningen, upptäckt av fler botbara fall, fler och bättre behandlingsmetoder, resursbegränsande arbetstidslagstiftning utan avstegsavtal, brist på urologer och patologer under åtminstone fem år framåt och även på onkologer bedömer ProÖst att situationen blir ohållbar redan i år. Även om möjligheterna till en mer rationellt bedriven vård tas tillvara.
Det krävs alltså radikalt nya grepp för att LiO resurs- och kvalitetsmässigt ska klättra upp till åtminstone riksgenomsnittet och klara den närmaste femårsperioden. ProÖst förundras över att landstingsledning och politiker inte för länge sedan tagit fram en åtgärdsplan och en rullande femårsplan, startat genomförande tillsammans med vårdprofessionen och informerat allmänheten om detta. 40- och 50-talister kommer inte att stillatigande acceptera vare sig nuläget eller ytterligare försämringar.
KRISTER GERDIN