Corren har i en artikelserie beskrivit fenomenet extraknäckande läkare. Problemet tycks inte vara att de jobbar extra, men att de tjänar pengar. Lite märkligt tycker jag. Visst, Röda korset och Läkare utan gränser finns, och är bra för dem som har råd att arbeta ideellt. Sjukvården i Sverige bedrivs dock lämpligast professionellt. Och om man då jobbar extra för att korta vårdköer, så finns det ingen som gör det om det inte ger klirr i kassan.
Men visst, det är som Corren skriver, problematiskt med oklara roller och lojalitetskonflikter. Tydliga regler och hårdare kontroll i all ära, men det enbart hjälper inte. Vad som kunde hjälpa är, antingen en återgång till planekonomi och landstingsmonopol, med allt vad innebär av ökade vårdköer och stagnation. Eller att landstingen anpassar sig till dagens situation.
Tillväxten av sjukvården beror i grunden på att behovet av sjukvård är i princip omättligt. Till detta kommer sedan medicinska landvinningar och, inte minst viktigt, det förhållande att efterfrågan är fri. Sistnämnda är själva poängen med en kollektivt och solidariskt finansierad sjukvård. Att du som sjuk inte ska behöva oroa dig över betalningen är alldeles utmärkt, för såväl dig i stunden, som för att pumpa upp det kollektiva efterfrågetrycket över tiden.
Extraknäckande doktorer är mycket vanligt och, mindre vanligt, men likafullt en realitet i stigande, är fullständig kompetensflykt från den offentliga vården genom avhopp till den privata. Att det är just den privata sjukvården som växer är inte konstigt. Det beror på att landstingens arbetsgivaremonopol brutits och att landstingen inte riktigt velat inse detta. Landstinget i Östergötland är inget undantag. Det har fortsatt att uppträda som om det hade monopol med sin märkliga lönepolitik - ju mer du jobbar, desto sämre tjänar du - liksom i övrigt uppträtt som om man härskade av guds nåde.
Minns förra landstingsregimens tilltag, att stänga akuten för kirurg- och ortopedpatienter i en så stor stad som Norrköping. Sistnämnda har upphävts av nuvarande alliansregim. Åt det förra har inget gjorts.
Blir det inte dyrt för skattebetalarna med extraknäck och avhopp? Jo, mer sjukvård kostar mer än mindre sjukvård. Men blir det inte onödigt dyrt för skattebetalarna? Jo, men det har det alltid varit. Sjukvården är i dag, liksom igår, redan onödigt dyr; det mesta av de pengar östgötarna betalar i landstingskatt, inte sällan i tron att det går till sjukvård, går tyvärr inte till sjukvård. Det mesta går i stället som skatt till svenska staten. Men blir det inte extra, onödigt dyrt med ett landsting som uppträder som om det fortfarande hade monopol?
Jo, tveklöst så. Landstinget kan förvisso inte lastas för det svenska skattesystemet, men det måste om det vill överleva inse att dess monopol har brutits och åtminstone anpassa sig efter konkurrenssituation och skattesystem. Progressiv skatt förutsätter progressiv lön. Nuvarande system med bra lön måndag till onsdag, kraftig sänkning till lite drygt halva lönen torsdag och fredag, och sedan en ytterligare liten sänkning av lönen fredag eftermiddag, när full arbetsvecka gjorts med råge och det är dags att öka tempot och ansvaret ytterligare genom att gå på helgjouren, är inte hållbart.
Varför jobba under sådana premisser i landstinget?
FREDRIK LUNDELL