Corren skriver på ledarplats den 28/1 att vi Socialdemokrater missat poängen med fri etableringsrätt i vården. Jag tror dock att även ledarskribenten har missat något väsentligt.
Vår oro kring den fria etableringsrätten handlar inte om att vi värnar vårdgivarna utan om att vi värnar de patienter som inte har möjlighet att rösta med fötterna och som förmodligen också har de största vårdbehoven. Det verkar som om ledarskribenten helt litar på marknadskrafternas möjlighet att tillgodose medborgarnas behov av sjukvård och därmed lägger ansvaret för ett fungerande sjukvårdssystem på individen.
Socialdemokraternas inställning är att det stärker patientens ställning att själv få välja vårdcentral. Att patienter tydligt visar hur nöjd eller missnöjd man är genom aktiva val, är säkert en bra drivkraft för att förbättra verksamheten. Att kvalitetssäkra vårdcentralerna genom auktorisation ger garantier om en god vård och stärker förtroendet för sjukvården.
Den fria etableringsrätten, däremot, hindrar landstinget från att utöva sitt ansvar som sjukvårdshuvudman och att prioritera områden med stor ohälsa. Precis som framgick i läkarförbundets undersökning om vårdvalet så tror vi att det finns risk för att de svårast sjuka, trots en sämre kvalitet på vården inte kan rösta med fötterna och att de inte utgör ett tillräckligt stort underlag för en vårdcentral.
Enligt reglerna om konkurrensneutralitet får Hälso- och sjukvårdnämnden inte subventionera en sådan vårdcentral. Hur ska Landstinget då som ansvarig för de kvarvarandes sjukvård agera? Det har den borgerliga alliansen inte svarat på.
Vår grundinställning är att behoven av sjukvård inte kan förlita sig på marknadslösningar och att vår solidariskt finansierade sjukvård som ska ges efter behov fordrar gemensamt ansvarstagande.
Anna-Lena Sörenson
Corren svarar:
Den springande punkten är alla patienters rätt att fritt välja vårdgivare. Det inkluderar valet mellan en offentlig och privat sådan. Att den fria etableringsrätten skulle hindra landstinget från att ta sitt ansvar och utföra sitt uppdrag, har jag svårt att se. Det är snarare tvärtom.
Maria Björk Hummelgren