Åtvidabergs kommun hade ett rekordresultat år 2009. Resultatet per innevånare var nummer 15 av landets 290 kommuner. Det är medaljens framsida. Medaljens baksida är kommunens synnerligen svaga förmögenhet. Den mäts i vårt egna kapital och den soliditet som framgår av balansräkningen, det vill säga det egna kapitalets andel av det totala kapitalet. Vi kravlar oss i bokslutet 2009 precis över 12 procent. Vårt finansiella mål är att nå genomsnittskommunens soliditet, i dagsläget cirka 54 procent.
De strukturförändringar av engångskaraktär vi började mandatperioden med innebar bland annat att jämförelsestörande poster för år 2007 blev -129 miljoner kronor. Orsaken var kraftigt övervärderade tillgångar i balansräkningen. Kommunen hade i många år ägnat sig åt att lura sig själv! Bekvämt för den styrande generationen men förödande för den efterföljande.
Varför måste då soliditeten långsiktigt växa? Jo, om cirka sju år börjar de stora kommunala pensionsutbetalningarna och pågår till mitten av 2020-talet. Vi som i dag sitter som politiska ledare måste långsiktigt sanera kommunens ekonomi. Det betyder att vi även fortsatt måste ha en stram och återhållsam ekonomi för att med goda resultat på minst 80 miljoner kronor per mandatperiod få kommunens förmögenhet att växa. Först då finns det en buffert att möta kommande pensionsutbetalningar. Misslyckas vi kommer nästa generations politiker att tvingas till drastiska nedskärningar. För det är väl ingen som tror att kommande pensionärer efterskänker sina pensioner?
Allt tal om skattesänkningar, att krisen är över, eller att den ekonomiska saneringen är fullgjord visar bara brist på långsiktighet. Att långsiktigt hålla fast vid de av kommunfullmäktige fastställda finansiella målen är att betrakta som en ödesfråga för kommunen.