Sommar som i svagt ljusröda, knappt mogna smultron i dikeskanten, men också som i illande mörkröda, fullmogna smultron i källarbacken, eller som i rubinskimrande, daggstänkta smultron på ängen, eller spindelvävsomspunna smultron i den soliga gläntan i skogen.
Och som sommar i massor av små smultron på ett strå.
Ah!
Smultron är så mycket. Det är längtan och väntan, det är barndom och upptäcksfärd, det är den söta, lena, varma doften av fullmogna bär, det är att vandra barfota i gräset och lyssna till humlesurr och gräshoppsfiol. Det är sommar.
Kom ljuva sommar, kom med smultron och blåbär, lingon, hallon, jordgubbar, körsbär, kom med sol och bad, kom med värme, vänskap och kärlek.I denna kärleksfyllda tid händer det ibland att en stjärnklar julinatt får gryningens daggvåta smultron att stå sinnligt ljuvliga som åtrå.Är det konstigt att jag längtar?